Den hälsosamme ekonomisten

Försörjningsstödet och fattigdomsfällorna

Har noterat att allt fler kommuner automatiserar utbetalningen av socialbidraget. Helsingborg är en kommun som ligger i framkant och man har enligt uppgift lyckats skära ner på antalet socialsekreterare drastiskt.

Om alla utbetalningar av socialbidrag skulle ske automatiskt hade utbetalningarna varit ungefär dubbelt så stora som i dag. Men alla som är berättigade till stöd söker givetvis inte. Detta lär vara den viktigaste återhållande faktorn.

Det är ändå intressant att spekulera i vad som skulle hända om alla kommuner genomförde en behovsprövning som enbart baseras på öppna källor; som kostnaden för boendet, arbetsinkomsten, eventuell förmögenhet och så vidare.

Den högsta tillåtna hyran varierar mellan olika kommuner, men ligger för en trebarnsfamilj på kanske 10 000 kronor. Ersättningen beror i övrigt på hushållets sammansättning. 

Ser man socialbidraget som ett permanent bidrag - vilket det för många är - blir situationen för bidragstagaren väldigt låst. Skulle vederbörande få ett arbete på några timmar kommer hela inkomsten att räknas av från socialbidraget. För att komma över den nivå där man får behålla något av sin inkomst krävs nästan att man är höginkomsttagare.

Förvisso är det i dag ett begränsat antal personer som lever på socialbidrag - ungefär 100 000 räknat i helårsekvivalenter. Men med tanke på att utanförskapet i övrigt har minskat kraftigt ter det sig som ett ganska stort problem - som lär växa, eftersom vi har många nya medborgare från länder med ett lågt Human development index (HDI).

Vill vi att socialbidraget ska vara den permanenta inkomstkällan för denna grupp kan vi fortsätta som vi gör. Annars tror jag vi lämpligen bör hitta andra lösningar. Höjt barnbidrag är en åtgärd som kan förbättra situationen, då man inte behöver betala ut lika mycket försörjningsstöd. Därför är det välkommet att regeringen genomför en höjning på 200 kronor nästa år. Viktigare tror jag emellertid det är att avkommunalisera socialbidraget. Vidare bör hyran i normalfallet inte ingå i stödet, det bör endast ske om det finns särskilda sociala skäl. Socialtjänstlagen bör därför anpassas så att detta framgår tydligt.

Själv förespråkar jag en modell där det enbart är inkomsten som avgör om man har rätt till stöd eller inte. Det gör behovsprövningen ännu enklare och man kan i så fall ha en steglös avräkning i takt med att inkomsten stiger. Helsingborgsexemplet visar att vi närmar oss en situation då kommunerna själva börjar betrakta det som meningslöst att göra individuella bedömningar. Som alla förvaltningsbeslut kan beslut om försörjningsstöd dessutom överklagas.

Det kanske största problemet är den kommunarrest som mottagare av stödet hamnar i. I stället för att kunna utnyttja de växande möjligheter att delta i delninsgekonomin som uppstår blir en del avbefolkningen hänvisade till en relation med socialkontoret. Dom blir bra på att förstå regler och att fylla i blanketter med tiden, men tyvärr är detta inga kunskaper man kan använda på arbetsmarknaden. Och det största problemet är givetvis att det i vilket fall som helst inte lönar sig att arbeta.

Kommentarer