Förslag för förbättrad integration
Deltog under eftermiddagen på tankesmedjan Fores konferens om integration. En av de saker som jag fastnade för var Karl Wennbergs redogörelse för de högst varierande framgångarna med att bereda sysselsättning för flyktingar i svenska kommuner. Vi fick också lyssna till representanter för tre av de kommuner som lyckats bäst och jag drar slutsatsen att det är svårt att hitta enskilda bakgrundsfaktorer som förklarar varför vissa kommuner blir framgångsrika.
Det är i sig positivt, eftersom det innebär att fler kommuner skulle kunna uppnå lika goda resultat som dessa. Frågan som återstår är: Hur lyckas man?
Det verkar som om en framgångsfaktor är goda kontakter mellan kommunen och det lokala näringslivet. Det kan också handla om att man lyckas bra med att skaka fram subventionerad sysselsättning, som extratjänsterna. Efter en trög start går det faktiskt numera väldigt bra med dessa.
Ett sätt att belöna framgångsrika kommuner skulle kunna vara att ge dem större frihet och ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Kanske kan man lägga ner arbetsförmedlingarna där och ersätta dessa med kommunala jobbcentra?
En annan lärdom, som jag tror politikerna måste ta till sig, är att flyktingar är väldigt olika. Det finns en tendens att försöka stöpa alla i en och samma form. Etableringsuppdraget är exempelvis två år för alla, trots att vissa behöver många års utbildning medan andra i stort sett direkt kan gå ut på arbetsmarknaden. Jag har tidigare skissat på en modell med etableringslån och större flexibilitet.
Moderaten Hanif Bali, som deltog på seminariet, riktade hård kritik mot Svenska för invandrare (SFI) som han menar är mer inriktat på arbetskraftsinvandrare än flyktingar. En generell slutsats från den sista panelen, som handlade om informationsteknik och integration, är att man sannolikt kan effektivisera utbildningen under introduktionsfasen via webbaserade kurser och appar. Det innebär att det till exempel går att ha utbildning i svenska och matematik parallellt, eftersom man inte behöver ge matematikkurserna på svenska utan kan ge dessa på arabiska (eller något annat språk) via nätet.
Fick under minglet efteråt också tillfälle slå ett slag för nästa fas i IT-utvecklingen - introduktionsutbildning för flyktingar i VR. Med VR kommer man att kunna effektivisera processen ytterligare och kanske till och med erbjuda "on the job training". Ett exempel är den virtuella värld som företaget Qbit i Palo Alto satt upp där man kan träna oljearbetare.
Samma sak går givetvis att göra med andra yrken och arbetsuppgifter och kanske med anpassningsprocessen som sådan. Småningom lär hela flyktingintroduktionen vara automatiserad - med en virtuell värld där flyktingarna får interagera med avatarer som ser ut som svenskar, pratar svenska och beter sig som svenskar. Utbildningen kan lämpligen utformas som ett VR-spel, där målet är att själv bli så svensk som möjligt. Deltagarna får sedan poäng beroende på hur svenskt dom beter sig och de uppnår därför över tid allt högre grader av svenskhet. Till slut kommer flyktingarna att vara mer svenska än svenskarna själva.
Gamifiering är lösningen på mycket och kanske på sikt även integrationsfrågan.
Kommentarer