Förrädare, Quisling, kollaboratör
Gå inte in på Facebook eller Twitter just nu. Situationen efter att överenskommelsen mellan C, L, MP och S presenterats liknar ett derby med AIK och Djurgården - det är bara bengalerna som saknas. Men varför agerar vi på det sättet? Är inte det enda intressanta - egentligen - den politik som kommer ut ur statsapparaten. Vilka som sitter och rattar borde vara helt ointressant.
En förklaring till att det ändå betraktas som viktigt är att politiken för många är en försörjningskälla. Men även om vi räknar bort dem som har sin utkomst av politik är det väldigt mycket fotbollsderby och väldigt lite diskussion om de politiska förslagen.
Fotboll handlar om identitet. Djurgårdare är Djurgårdare för livet och som Gnagare är det otänkbart att byta lag. Politiken fungerar inte riktigt så. Även där handlar det om att vinna, men segern är inte slutmålet. Partierna kämpar om privilegiet att utforma politiska förslag som sedan ska gälla alla medborgare. Den som är vald av 51 procent representerar trots det hela folket - demokratin är ingen klanstrid.
Det är lite ironiskt att lagkänslan tycks så stark, trots att allt färre engagerar sig i politiska partier. Förrrädare, Quisling och kollaboratör är ord som flyger i luften. Ofta kommer tillmälena från personer som själva ofta tar sig friheten att byta parti.
Varför dessa känsloutbrott mot politiker som i praktiken bara är chefer med uppgift att långsiktigt maximera det egna partiets röstetal? Man ger politikerna mänskliga egenskaper som de egentligen inte har - ett slags politisk antropomorfism. Men en partiledare förväntas i huvudsak företräda partiets uppfattningar och inte sina egna. God personkemi mellan politiska ledare kan säkert fungera som ett smörjmedel i förhandlingar, men vänskap kan aldrig tillåtas trumfa partiledarnas långsiktiga uppdrag och partiernas kollektiva val.
Alla väljare reagerar förvisso inte med amygdala. Jag blir glad när jag läser resonerande inlägg från personer som har en värdegrund som liknar min, men som ändå kommer till helt andra slutsatser om hur partierna bör agera. Jo, det finns personer som utgår från att politiken inte är en fotbollsmatch, utan en process där vi tillsammans ska försöka hitta kollektiva lösningar på vissa problem som av sin natur är sådana att de måste lösas kollektivt.
Kommentarer