Fördelar och nackdelar med Perssonval
Bloggkollegan Sjölander bekräftar det jag för en tid sedan skrev om att socialdemokraterna vill att äldreomsorgstagarna ska ”… på sin höjd få välja vad de vill ha hjälp med - inte vem som ska leverera hjälpen.”
Sjölander menar att det faktiskt inte spelar någon roll för de äldre om det är ett offentligt organ, en idéell organisation eller ett privat företag som levererar tjänsterna.
Och naturligtvis har han rätt. Om det offentliga kunde ta reda på alla medborgares önskemål, köra dessa i ett stort datorprogram och sedan ge order om att statsapparaten ska producera alla tjänster som människor efterfrågar så skulle en statlig planekonomi i princip kunna fungera lika bra som en marknadsekonomi.
Den polske ekonomen Oscar Lange målade på 30-talet upp en planekonomisk modell där staten bestämmer priserna för varor och tjänster på exakt samma sätt som i en tänkt marknadsekonomi. Om staten sätter priserna på rätt sätt kommer det varken att uppstå brister eller överskott någonstans i ekonomin. Frågan som man ställer sig är dock om detta verkligen är det enklaste sättet att organisera produktionen av varor och tjänster.
I praktiken är det inte alltid så lätt att ta reda på vad enskilda människor egentligen vill ha. Göran Perssons första politiska uppdrag var att välja färgen på gardinerna till det lokala äldreboendet. Man kan naturligtvis, i en valfrihetsmodell med enbart offentligt producerad äldreomsorg, tänka sig att Persson frågar de äldre vilken färg de vill ha på gardinerna och att Persson sedan ber den lokala gardintillverkaren att tillverka gardiner med just den färg som efterfrågas. Det är också en form av valfrihet.
Men, och det är ett viktigt men. Var kommer egentligen Göran Persson in i ekvationen? Är han alls nödvändig för att gardinerna ska komma på plats? Och tar det inte längre tid att kommunicera med Persson som mellanhand jämfört med om de äldre eller deras anhöriga, efter behovsprövning, själva får välja ett äldreboende med rätt gardinfärg?
Poängen med etableringsfrihet och valfrihet är egentligen inte mångfalden i sig, utan att människor på ett enkelt sätt kan kommunicera sina önskemål till den leverantör som har till uppdrag att leverera en tjänst som efterfrågas. Samtidigt innebär valfriheten att leverantören har drivkrafter att tillmötesgå brukarnas intressen.
I princip är ett sådant system självreglerande och utan behov av politiska detaljbeslut. Somliga politiker ser nog, av detta skäl, valfrihetssystemen som ett hot. Men jag kan lugna alla oroliga politiker och gardinfärgsadministratörer med att det finns något som kallas nystartsjobb. Lycka till!
Sjölander
Kommentarer