Flir behöver fler programmerare
Var tidigare i dag på Flir för att tillsammans med min chef presentera Svenskt Näringslivs konjunkturrapport. Eftersom Flir i regel inte säljer direkt till konsumenter är företaget kanske inte så känt som det skulle kunna vara. Ni som följer den här bloggen har måhända sett Flir-bilder, eftersom jag har en mobiltelefon (kanske den enda modellen) som är utrustad med infraröd kamera från Flir.
En fråga som jag ställde under besöket var om behovet av programmerare. När vi hör om företag som tillverkar infraröda kameror är det första vi tänker på förmodligen inte behovet av programmerare. Men givetvis finns det oerhört mycket kod bakom alla högteknologiska produkter i dag. Programmerare är en av de viktigaste personalgrupperna - om inte den viktigaste - för ett företag av den här typen.
Vilket gör att man därefter ställer sig frågan om varför skolan inte lär ut programmering som ett slags tillämpad matematik?
Lite senare hamnar jag i en diskussion på Ratios julmingel med tre personer som vet betydligt mer än jag om såväl matematik som statistik. Vi diskuterade matematisk statistik och de instrument som används för att lösa ekvationer. Ord som Matematica, Python, Julia och R flyger genom luften.
Och det slår mig att gränsen mellan matematik och programmering blivit väldigt flytande. Den som är bra på matematik kan i regel en hel del programmering och den som kan programmering har i regel grundläggande förståelse för matematik. Var slutar egentligen gränsen för matematiken och var börjar det vi kallar programmering?
Ingen skulle i dag föreslå ett avskaffande av matematik som skolämne. Men det är ett himla liv när införandet av programmering kommer på tal. Helt i onödan egentligen, då matematik och programmering är två nödvändiga byggstenar för att bygga de algoritmer som gör en Flir-kamera möjlig att tillverka. Visst kan vi lära ut matematik utan tillämpning, men det ter sig som oerhört onödigt - lite som att binda ena handen bakom ryggen i konkurrensen med länder som Indien och Kina.
Svensk skolpolitik präglas av synen på programmering som nymodigheter och matematik som baskunskap. Datorerna ska ut ur skolan kräver några. Vi lär oss bättre med penna och papper säger någon annan.
Men allt handlar givetvis om hur vi använder datorerna, inte om vi gör det. Programmeringen kan bli den aha-upplevelse som gör att eleverna förstår att matematik inte bara är torrsim, utan en nödvändig övning som förberedelse för morgondagens arbetsliv. Det kommer att ta tid innan programmering eller konstruktionen av algoritmer får samma plats i skolan som matematiken har i dag. Men jag tror vi måste börja tänka om ifall vi vill att även morgondagens Flir ska kunna hämta sin kompetens i Sverige.
Kommentarer