Den hälsosamme ekonomisten

Fler ekonomiprofessorer - bättre ekonomi?

Det har uppstått en schism i Riksbanken. En av de tyngsta ledamöterna i riksbanksfullmäktige menar att banken sätter för hög ränta i det konjunkturläge som vi nu befinner oss i. Lars E O Svensson antyder också att fullmäktige har för små kunskaper om penningpolitik för att kunna fatta rätt beslut.

Är det så? Ja, det beror väl på hur man definierar "rätt politik". Svensson har varit verksam vid Princetonuniversitetet och tilhör den så kallade Princetonskolan. Ett centralt begrepp för dessa ekonomer är den så kallade Taylorregeln. Taylorregeln implicerar att om inflationen stiger en procentenhet bör räntan höjas mer än en procentenhet. Och motsvarande gäller förstås om inflationen sjunker.

Men ingen regel utan undantag. Under början av 2000-talet utsattes USA för en utbudschock som emanerade i Kina. Kapital och billiga varor började flöda över Stilla Havet och pressade ner inflationen - trots en begynnande ekonomisk överhettning. Lågräntepolitiken, som motiverades utifrån Taylorregeln, var i det läget illa anpassad för att balansera den amerikanska ekonomin och var en bidragande orsak till finanskrisen 2008.

Nå, och vad har detta med Riksbanken att göra? Jo, problemen är att till och med högt begåvade personer som Alan Greenspan och Ben Bernanke riskerar att fastna i modeller som när allt kommer omkring är förenklade beskrivningar av verkligheten.

Eftersom ekonomerna arbetar med modeller av verkligheten och inte den verkliga verkligheten kan det finnas fler än en modell för att beskriva verkligheten. En konkurrerande syn är Davidsons norm - som går ut på att centralbankerna snarare bör stabilisera nominell BNP. Och om nominell BNP stått i fokus under början av 2000-talet skulle den höga nominella tillväxten kanske ha balanserats med en något högre ränta. Finanskrisen 2008 hade då kanske kunnat undvikas.

Sveriges Riksbank har varit en mer försiktig general - om vi jämför med Federal Reserve. Och det är möjligt att vi skulle ha kunnat ha en något högre sysselsättning. Men vi skulle också, likt Alan Greenspans och Ben Bernankes USA, ha kunnat drabbas av en bubbla. Somliga menar att Sverige redan är inne i en bostadsbubbla.

Att centralbanker med enbart professorer i makroekonomi lyckas bättre än centralbanker med en mer blandad sammansättning tror jag därför återstår att bevisa. Om professorerna inte lyckas övertyga lekmännen om att de har rätt i en fråga som de är experter på så kanske de snarare borde gå tillbaka och fundera över varför deras argument inte biter.

Man bör heller inte utesluta att lekmännen har en annan syn på Riksbankens mål än experterna. Kanske är det så att experterna gör sitt jobb i snäv bemärkelse (stabilisera inflationen), medan lekmännen undermedvetet låter andra faktorer spela in? Kanske är det så att lekmännen ligger närmare Davidsons norm än Taylorregeln i sitt beslutsfattande? Och då kanske lösningen på schismen i Riksbanken helt enkelt är att byta mål för penningpolitiken.

AB SS SvD1 SvD2 SvD3 DN SBA Fl Co

Kommentarer