Den hälsosamme ekonomisten

Finns det något bortom intet?

Har ni någonsin funderat över om det finns något intigare än intet? Ett tecken på att så är fallet är att det i datorvärlden finns ett begrepp för detta - null.

Tänk så här. Mitt namn är "Mattias" - och det består av sju tecken inom citattecknen. Tänk er sedan att jag i stället heter "" - alltså ingenting, eftersom det inte finns några bokstäver mellan citattecknen. Detta är en bra början på diskussionen om intighet, eftersom jag även i detta fall har ett namn - trots att detta nu består av noll tecken. Namnet, som inte är ett namn utan frånvaron av ett namn, är ändå på sätt och vis ett namn. Så det borde finnas något mer intigt än själva tomheten - ett namn som inte enbart är frånvaron av tecken, utan som helt enkelt bara inte finns.

"Null" är denna mycket tommare tomhet. Eller i alla fall en tommare tomhet än det som vi vanligen tänker på som tomt. Vi tänker oss att själva begreppet namn inte ens är definierat. Vi kanske lever på stenåldern - innan man kommit på att det går att kalla människor olika saker. Och det är här som termen null kommer in. Man kan inte ens påstå att en person saknar namn, eftersom begreppet namn saknas.

Problemet med en icke existerande tomhet är i grunden detsamma som det Niels Bohr tog sig an när han formulerade kvantmekanikens grunder - fast tvärtom. I kvantmekaniken händer det nämligen alldeles för mycket. Ibland blir katter förgiftade av cyanid och ibland inte och ofta händer detta på samma gång, om ni förstår. I kvantmekaniken ställs frågan om existensen därför på sin spets och det finns antydningar till svar. Forskarna är dock oeniga om hur kvantmekanikens matematik ska appliceras på verkligheten. Det kokar ner till en fråga: Hur avgörande för verkligheten är det att någon har sett vad som har hänt? Förändras verkligheten av att den observeras, eller är den uppdelad i massor av parallella verkligheter redan från början?

Enligt kvantmekanikens lagar är det meningslöst att tala om en elementarpartikels spinn innan detta har observerats. Variabeln (spinnet) är alltså null. Men om någon försöker mäta vilket spinn partikeln har kommer svaret antingen bli "vänster" eller "höger". Och om någon frågar mig om mitt namn hjälper det inte att jag svarar att jag inte har något namn, då namnet i så fall blir "" och därmed definierat. Jag kan alltså bara heta "Null" så länge som frågan inte ställts. Samma sak i datorvärlden. Ställer jag frågan till datorn: "Vad heter NN?" och NN heter "null" kommer man bara att få ett felmeddelande till svar. Själva frågan tvingar mig att definiera ett namn som inte är "null".

Hur ska vi då kunna fråga efter någons namn, utan att först veta om namnet är definierat? En möjlighet är att omtolka "null" från att betyda intet till att betyda allt. Jag kanske redan innan frågan ställts heter allt som går att heta, inklusive "". Det motsvarar Hugh Everetts tolkning av kvantmekaniken - att det existerar många olika tillstånd (världar) samtidigt. Och då spelar det inte så stor roll om jag är null eller inte. Jag är null därför att jag redan heter allt det går att heta. Om allt händer samtidigt så har inget egentligen hänt.

Hur som helst - "allt" eller "null" är, beroende på kvantmekanisk tolkning, de enda allmängiltiga svaren på frågan: "Vad heter du?" Annars måste vi först ställa motfrågan: "Vilket universum lever du i?" Pröva gärna detta när ni träffar någon ny bekant ute på en pub eller så - det kan vara ett utmärkt sätt att starta en diskussion om livets mening. Eller också början på något annat. Glöm bara inte att uttala "null" tydligt så det inte uppstår några missförstånd.

Kommentarer