Finn tre fel
Vi får hoppas att Göran Dahlgren hann sluta som departementsråd innan Göran Hägglund började på Socialdepartementet. Annars kan han inte haft så roligt. Men låt oss i stället fokusera på innehållet i debattartikeln i SvD. Dahlgren tar där upp tre punkter och gör tre påståenden:
1) Lagen om vårdvalssystem som infördes 2010 har kraftigt ökat skillnaderna i vårdutbud mellan stad och landsbygd/glesbygd.
2) ”Lönsamma patienter” med små vårdbehov prioriteras före ”olönsamma” patienter med stora vårdbehov.
3) ”Gräddfiler” till offentligt finansierade sjukhus legaliseras.
Låt oss titta på dessa påståenden var för sig. Det första påståendet kan ifrågasättas då varje landsting har sitt eget vårdvalssystem. De socialdemokratiskt styrda landstingen har systematiskt infört modeller som gör det svårt för privata utförare att etablera sig.
Utan att ta ställning till om dessa modeller är bättre eller sämre än de som Skåne, Stockholm och Västra Götaland infört måste vi konstatera att den låga nyetableringen i glesbygd beror på att man gjort andra politiska prioriteringar där. Det har med andra ord inte ett dugg att göra med själva vårdvalssystemet - skulle glesbygdslänen ha använt samma ersättningsmodeller som Stockholm skulle det kryllat av nya privata vårdcentraler även där.
Det andra påståendet bygger också på den felaktiga uppfattningen att alla vårdval ser likadana ut. Tvärtom, flera landsting har valt modeller som definitivt inte premierar behandling av lätta åkommor. Skåne väger ersättningen med ACG och CNI för att gynna patienter med stora vårdbehov. Samma sak gäller för Västra Götaland.
Och framför allt är det ingen som visat att det har blivit sämre för de kroniskt sjuka efter vårdvalets införande - ens i Stockholm. Vårdköerna har minskat för de flesta åkommor och även om det kan föreligga vissa problem med återbesök är vårdvalet i stort inte synonymt med Stockholms läns landstings specifika vårdval.
Miljöpartiet och Alliansen har dessutom nyligen kommit överens om vissa förändringar som är tänkta att gynna patienter med stora vårdbehov.
Vad påstående tre syftar på är mer oklart. Det har länge funnits vissa gräddfiler i sjukvården, men dessa öppnades inte av den nuvarande Alliansregeringen. Sedan 1991 säljer Stockholms läns landsting exempelvis vård till utländska patienter via bolaget Stockholm Care.
Liknande arrangemang finns i flera andra landsting, även socialdemokratiska. Visst kan det finnas risk för utträngning, men bara om landstingen tar de privata intäkterna som förevändning att dra ner på den offentliga finansieringen.
Vissa privata vårdgivare erbjuder även vård till patienter med privat försäkring. Det är dock svårt att se varför man skulle förbjuda en privat vårdgivare att bedriva verksamhet åt två huvudmän. Då är väl vårdköerna i sig ett större problem. Och de har faktiskt minskat under Alliansens tid vid makten.
Kommentarer