Fifty shades of kristdemokrati
Enligt DN råkade en biograf av misstag visa filmen Fifty shades of grey i stället för Svamp-Bob. Kan nog i och för sig ge barnen en bättre inblick i hur svamp sprider sig.
Själv har jag ägnat mig åt något helt annat i dag, nämligen Kristdemokraternas kommundagar. Fick tillfälle att prata med två av kandidaterna till partiledarposten, och fotograferade en tredje. Såg bara den fjärde på avstånd.
Det blir väldigt intressant att se vem som vinner. Skulle tro det blir Acko Ankarberg, men hundra procent säker kan man förstås inte vara.
Lite roligt hur de olika kandidaterna försöker närma sig mitten för att vinna väljare. Ett slags praktisk tillämpning av medianväljarteoremet. De som ligger lite på högerkanten pratar vänsterfrågor och de som ligger mer vänsterut pratar högerfrågor.
Det är egentligen svårt att prata höger och vänster när det gäller Kristdemokraterna. Kanske kan man se en uppdelning i socialliberaler och konservativa. Men riktigt så är det inte heller, då de mer konservativa är rätt liberala i ekonomiska frågor.
Man måste nog vara uppväxt i partiet för att förstå vad det egentligen handlar om. Och egentligen borde inte ett parti med drygt fyra procent av väljarna kunna ha två eller tre olika falanger.
Min okunnighet till trots tror jag ändå att den socialliberala sidan segrar över den konservativa i personfrågor och att den konservativa linjen segrar över den socialliberala i sakfrågor. Resultatet blir att socialliberala företrädare kommer att föra en konservativ politik. Och det behöver väl inte vara helt fel.
Kommentarer