Feminism eller konservatism?
Ung Vänster uttrycker det många andra bara vill antyda. Att hushållsnära tjänster är något som inte tillför samhället mervärde.
Men vem är det egentligen som nedvärderar mest? De som vill göra det lättare att anlita hushållsnära tjänster eller de som inte vill erkänna att det kan vara ett riktigt jobb att städa?
Visst kan man tycka så. Men då borde det i logikens namn också vara fel att städa på någon annans arbetsplats. Vem städar exempelvis på socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen? Tar alla hand om sin egen skit där också?
När skatterabatten för hushållsnära tjänster utvidgas till att även gälla målning och tapetsering lär protesterna utebli. Av något skäl har det alltid varit politiskt legitimt att använda sig av arbetsdelningens fördelar i vissa sammanhang och inte i andra.
Hur kan det komma sig? Är det förknippat med skam och skuld att inte ta hand om sin egen skit? Och vem i hushållet är det i så fall som förväntas ta hand om den?
Kanske handlar motståndet mot skatterabatt för hushållsnära tjänster mer om en kvardröjande syn på hushållsarbete som något som bäst hanteras genom arbetsdelning i hemmet snarare än genom arbetsdelning på marknader? Lite ironiskt, i så fall, att de politiska partier som riktar skarpast kritik mot skatterabatten är de som kallar sig feministiska.
DN SvD
Kommentarer