Den hälsosamme ekonomisten

Fel fokusera på de rika

Erik Fichtelius skriver i fokus om att inkomstskillnaderna ökat, medan löneskillnaderna inte gjort det. Han pekar på att man nog måste höja kapitalskatterna för att minska ojämlikheten, den så kallade Gini-koefficienten.

Själv tror jag detta är fel fokus. I dag arbetar två procent av befolkningen med att styra datorer och ungefär 20 procent med att styra människor. Den förra kategorin brukar kallas programmerare och den senare chefer/arbetsledare. Även den som inte formellt är chef har ofta ett handledaransvar och behöver därför skapa en incitamentsstruktur som befordrar mänskliga arbetsinsatser. 

Hur blir det den dag 20 procent av befolkningen arbetar med att styra datorer och två procent med att styra andra människor? Ja, till att börja med får vi konstatera att datorer inte har gränser. Det en programmerare skapar kan köras på datorer i världens alla hörn. Även programmeraren kan i många fall röra sig mellan länder och världsdelar. Om inte fysiskt så åtminstone virtuellt. Konsekvensen av detta är att arbete i allt större utsträckning kommer att bli flyktigt - som kapitalet redan är. Fler inkomster blir entreprenöriella och färre kopplade till en anställning.

Att höja kapitalskatterna för att motverka ojämlikhet är därför en dålig idé. Det vi observerar i statistiken är början av en trend, där de som skapar ekonomiskt värde i allt större utsträckning själva ansvarar för att bibehålla och utveckla sin produktivitet.

Som ni vet är jag rätt skeptisk till att offentliga myndigheter ska kunna styra in medborgarna på rätt bana genom att sätta dem i skolbänken eller inrätta arbetsmarknadsutbildningar. Den viktigaste motivationsfaktorn är det personliga intresset och skolan är inte alltid den bästa katalysatorn för entreprenörskap. IT-entreprenörer som Bill Gates, Steve Jobs och Linus Thorvalds hade själva den inneboende motivation som drev dem att skapa och inget skolsystem i världen kan systematiskt ta fram begåvningar på den nivån.

I den nya världen kommer det alltså att finnas stora produktivitetsskillnader - skillnader som på dagens arbetsmarknad döljs av hierarkiska strukturer - där teamets prestationer är viktigare än individens.

Så länge det inte finns en stat som "äger" varje människa på jorden lär det bli svårt att beskatta begåvning. Och jag tror inte att vi inom den närmaste framtiden kommer att få en världsregering. Det innebär att ingen kommer kunna tvinga de mest begåvade att dela med sig till de normalbegåvade. Studiemedelssystem är inget svar, då superentreprenörernas produktivitet knappast är skolans förtjänst. Entreprenörerna har ingen ägare och därmed är deras begåvning inte heller en nationellt beskattningsbar tillgång.

Det innebär att nationerna i stället måste beskatta de som konsumerar det som superentreprenörerna skapat. Mycket mer av skatten kommer att behöva tas ut som konsumtionsskatt och den kommer att drabba vanliga människor.

Men tillbaka till Gini. Om nu målet är att minska ojämlikhet och skapa en värld där alla får möjlighet att bli entreprenörer - hur undviker vi då fattigdomsfällor och utanförskap?

Mitt svar är att vi måste börja i den andra änden. Vill vi undvika fattigdom måste vi se till att höja golvet - inte sänka taket. I en dynamisk värld kommer det alltid att finnas förmögenheter som är resultatet av att någon varit smartare än alla andra. Taket för superentreprenörerna är i vilket fall som helst andra superentreprenörer som hittar på ännu smartare lösningar.

Vill vi höja golvet måste vi se till många olika faktorer. Jag kan nämna tre viktiga sådana:

1) Människors frihet att styra sitt eget liv (vilket även inbegriper en ekonomisk plattform som gör det möjligt att skapa och utvecklas).

2) Möjligheten att använda de resurser som redan finns framtagna (bejakande av delningsekonomin och open source).

3) Ett kraftfullt försvar av den personliga äganderätten (lag och ordning överallt).

Debattörer till vänster och höger plockar gärna bland dessa punkter, som vore de ett smörgåsbord. Högern ställer upp på punkt tre, men är mer skeptisk till de andra punkterna. Vänstern tycker punkt ett är viktig, men fnyser föraktfullt åt punkt tre. 

Varken högern eller vänstern ägnar speciellt stort intresse åt punkt två - rätten att skapa, utan att komma i konflikt med befintliga strukturer. Här är det i huvudsak Piratpartiet som står på barrikaderna.

Fichtelius konstaterar det som många ser - att kapitalinkomsterna trumfar arbetsinkomsterna. Men han drar fel slutsats när han påstår att kapitalet måste beskattas hårdare, frågan är mer komplicerad än så. De tre punkterna ovan kan utgöra början till en diskussion om hur samhället bör förändras om vi ska åstadkomma ökad jämlikhet. Det handlar om att göra alla människor till potentiella entreprenörer genom att höja golvet och genom att förstärka statens skydd av enskilda individer. 

Kommentarer