Får man ifrågasätta chefen i försvaret?
Bloggen är död, sades det för några år sedan. Fast, nja. Inte riktigt tror jag. Nyligen trädde två högprofilerade bloggare fram. Carl Bergqvist, alias Wiseman, och Nicklas Wiklund, alias Skipper.
Det har skett något positivt med bloggarnas inträde - både de anonyma och de icke-anonyma. Tidigare var det uttalat att den som i en statskontrollerad organisation uttrycker en åsikt som går på tvärs mot politikernas och ledningens vilja kommer att näpsas. För att kontrollera försvaret räckte det förr att kontrollera ÖB.
Men så är det inte längre. Försvarsanställda vågar tala ut om både det ena och det andra. Trots att de har högt uppsatta positioner i organisationen räds de inte den politiska ledningen.
Delvis beror det säkert på att de känner ett helhjärtat stöd från sina kollegor. Men det är också en attitydförändring som är svår att förklara på något annat sätt än att kanalerna mellan vanliga medborgare och vanliga medborgare har öppnats. Man behöver inte längre tala genom ett massmedium för att nå ut.
Barack Obamas jakt på visselblåsare i USA och inskränkningarna av offentlighetsprincipen i Sverige. Massövervakningen av epost och sociala medier. Man skulle kunna tro att allt blir sämre.
Men bilden är inte entydig. Försvarsbloggarnas förmåga att kommunicera kunskap som skulle ha filtrerats bort i snuttifierade nyhetsklipp gör skillnad. Och när kollegorna ser att det går att tycka saker utan att riskera repressalier blir det fler som talar ut.
Fast hur fungerar det i en organisation som bygger på hierarkiska strukturer, frågar sig vän av ordning? Bryter inte verksamheten samman om anställda har synpunkter på vad chefen bestämmer?
Jag tror att någon annan får besvara den frågan, själv vet jag inte. Men nog finns det åtminstone en teoretisk möjlighet att de försvarsanställda klarar att hålla isär försvarspolitik och själva försvaret av landet.
Kommentarer