Den hälsosamme ekonomisten

Facebook slutför det som NSA påbörjade

Har varit på presentationen av Edward Snowdens memoarer på Hotell Rival. Kan dock inte delge er någon recension ännu, ni får vänta tills jag fått boken jag beställt.

En vanlig fråga man får är om Snowden är dubbelagent av något slag - spion var han ju redan. Det är ett inte helt ovanligt påstående, som inte sällan kommer från utrikespolitiska hökar som sympatiserar med USA. Så i brist på ytterligare information får man försöka bedöma sannolikheten utifrån de data som vi har tillgång till.

Det första som talar emot detta är att han bevisligen hade starka synpunkter på rätt och fel redan innan han blev visselblåsare. NSA borde antagligen ha fattat misstankar, men eftersom han och hans kollegor även är programmerare framstod han nog inte som den mest excentriske individen där. Det är svårt att sålla ut den avvikande individen i en grupp där alla avviker från det normala.

Det andra är att han hade en unik position. Snowden kunde läsa presidentens - och alla andras - mail. Varför skulle inte ryssarna, om de lyckats placera en dubbelagent på denna centrala position, utnyttja honom för att hämta viktig information om amerikanska förhållanden och om vad USA visste om Ryssland (eller Kina)?

Den enklaste förklaringen (Ockhams rakkniv) är att detta inte var någon supersmart komplott för att minska förtroendet för amerikansk underrättelsetjänst, utan helt enkelt exakt det Snowden uppger att det handlade om - en oro för att den egna staten kartlägger medborgarna på ett konstitutionsvidrigt sätt.

Sedan Snowdens avslöjande har fokus mer satts på privata företags insamling av personlig information. Vad Snowden tycker om detta framgår säkert av boken som är skriven långt efter avslöjandet 2013.

Hur som helst har avslöjandet fått effekt. Fortfarande skickar vi märkligt nog våra mail okrypterade, men mycket av den övriga trafiken sänds numera krypterad. Vi har appar som Telegram och mesh-tjänster som Bridgefy. Som demokrat borde man betrakta det som viktigare att kinesiska dissidenter kan kommunicera utan avlyssning än att Anders Ygeman kan jaga knarklangare och jag tror att USA i dag accepterar det som Ygeman uppenbart inte accepterar. 

Men vi har som sagt nya problem - att privata företag gör jobbet som NSA inte riktigt slutförde. Här har vi en riktigt besvärlig knäckfråga - rätten att använda data står mot rätten att behålla sitt privatliv. Hur lagreglerar vi något sådant?

Kommentarer