Den hälsosamme ekonomisten

EU blir aldrig folkpartistiskt

Dagens Nyheter har alltid på ledarplats förfäktat att folket inte begriper allt det där som man begriper på Dagens Nyheters ledarsida. Ändå visar verkligheten gång efter annan att folket är klokare och mer förutseende än DN. En klassiker är Niklas Ekdahls ledare från 15 september 2003 med rubriken "Inga fler folkomröstningar".

"Tecknen på att allt inte stod rätt till fanns där tidigare. Det var inte sakfrågorna som dominerade eurokampanjen utan fyra andra teman: nejsidans ledning i opinionsmätningarna, jasidans överlägsna resurser, munkavlen på euroskeptiska ministrar och de politiska utspel där konstellationerna av avsändare överskuggade innehållet."

Ekdahl glömde dock en liten detalj i sin ledare. Det var JA-sidan som hade spelat på känslor och delat ut ballonger och glassar till barnen. NEJ-sidan hade tvingats argumentera i sak. En hel del JA-kampanjare gjorde sig lustiga över att företrädare från NEJ-sidan gärna pratade om esoteriska begrepp som "asymmetriska chocker".

Hånskrattet fastnade dock i halsen när det visade sig att väljarna var mer intresserade av hårda fakta än av fluffiga EMU:er. Det var Lars Calmfors krassa konstaterande om att valutaunionen nog inte skulle betyda så mycket ekonomiskt som avgjorde frågan. Ja, EMU-utredningen kom faktiskt fram till det - vilket dock inte bör skyllas på Calmfors, utan på att gängse ekonomiska modeller var (är) oerhört dåliga på att beskriva effekterna av en valutaunion.

Känslan av att EMU var mycket skrik för lite ull fick väljarna att bestämma sig. Varför ta risken? Om de värsta scenarierna skulle bli verkliga är det bättre att stå utanför - om de inte besannas kan Sverige gå med senare. Ekonomerna och Calmfors fick visserligen fel - EMU blev en större katastrof än vad de värsta pessimisterna ens hade kunnat fantisera om. Inte så konstigt, eftersom de ekonomiska modellerna var felaktiga. Men folket hade fattat ett rationellt beslut baserat på den information som fanns tillgänglig 2003 - varför ta risken?

Så här i efterhand framstår det svenska folkets beslut som närmast clairvoyant. EMU kraschade på ett spektakulärt sätt - fem år efter folkomröstningen. Och de flesta lärde sig någonting av detta och av den efterföljande eurokrisen. Men inte Annika-Ström Melin, som på DN:s ledarsida framhärdar i att EU kan och bör stöpas efter en svensk frisinnad mall. Sverige ska vara kärnan i Europa. Medlet ska vara att införa överstatliga institutioner som EMU för att göra ökad centralisering nödvändig; som Bernard Conolly uttryckte saken - att sätta vagnen framför åsnan.

Men kanske dags att inse att Sverige aldrig kommer att bli kärnan i EU? Kärnan består av Frankrike och Tyskland. Visst är det bra att tro på liberala värden, men det är mer sannolikt att Sverige på sikt övertar grekernas värdegrund än att Tyskland och Frankrike i framtiden skulle styras av Folkpartiets värderingar.

Hon skriver med viss harm att:

"När den politiska retoriken kokat bort återstår ett svenskt koncentrat där den inre marknaden och relationen med Storbritannien anses viktigast, oavsett vilket parti som styr. Precis som brittiska politiker talar också många svenska företrädare om Europa som om det var en plats som ligger långt borta."

Förmodligen inser Ström Melin inte ens att det är så som 90 procent av svenska folket faktiskt vill ha det. Den europamystik som Bertil Ohlin talade om 1950 håller på att falna. Det finns inget "Europa", det finns länder och folk som har mer eller mindre gemensamt. Så låt oss inte krångla till det med valutaunioner och bankunioner och gemensam finanspolitik. Låt oss inte bråka med varandra om vem som sparat mest och minst. Låt oss handla, låt oss bejaka den fria rörligheten och låt oss fortsätta att bara leva i fred.

DN SvD Av AB

Kommentarer