Den hälsosamme ekonomisten

EU är nationsbyggandets svar på Esperanto

För lite drygt 50 år sedan var Europas stora problem att Tyskland ville styra över resten. Sedan dess har Europa levt i relativ fred - en fred som baseras på frihandel och ömsesidig respekt mellan Europas nationer. Berlinmurens fall gjorde sedermera det demokratiska Europa ännu större och gjorde det möjligt för de ockuperade folken i östra Europa att återta sina nationella identiteter.

Tragedin med euron är därför inte enbart att den har ödelagt Europas ekonomi. Den har också destabiliserat flera av länderna i unionen. Katalonien, Baskien, norra Italien och Bayern har intensifierat sin strävan efter självständighet. I Grekland sträcker kvasinationalsocialismen upp sitt fula tryne - 25 procent av medborgarna i demokratins vagga kan tänka sig att rösta på ett parti som har ett modifierat hakkors som partisymbol.

Det råder ingen tvekan om att bristande demokratisk legitimitet är en viktig faktor bakom utvecklingen. Tanken att de nationella identiteterna skulle kunna ersättas med en europeisk identitet var från början förfelad.

Försöket att bygga ett federalt Europa har visserligen - helt enligt plan - försvagat nationalstaternas legitimitet. Problemet är att den nationella identiteten snarare verkar ha ersatts med regionala identiteter än med en gemensam europeisk. När den spanska, italienska och grekiska regeringen tappar väljarnas stöd är det i den regionala identiteten som medborgarna söker sin tillflykt.

Vi har sett det förr. Jugoslavien var även det en konstruktion som fallerade - ett slags nationsbyggenas svar på Esperanto. även om man inte bör dra alltför långtgående paralleller mellan Jugoslavien och EU är det tydligt att liknande krafter nu sätts i rörelse i Europa. En gemensam valuta och en gemensam centralmakt behöver inte skapa mer sammanhållning - ibland kan det bli precis tvärtom.

Att som Richard Schwartz i DN kräva att Tyskland tar ett fastare grepp om Europa ter sig i det perspektivet som oansvarigt. Det som behövs är att EU backar från sin federaliseringsstrategi och låter Europas regeringar lösa sina egna problem. Att kräva att Tyskland ska ta resten av Europa i hampan var en dum tanke 1939 och det är en lika dum idé i dag.

SvD1 SvD2 SvD3 DN GP Av AB1 AB2

Kommentarer