Ett rätt och ett stort fel
Det är svårt att argumentera mot behovet av att införa mer av vårdtyngdsviktning i Vårdval Stockholm. Och så kommer det förstås att bli - oavsett politisk majoritet. Det som valet handlar om blir därmed etableringsfriheten för vårdgivare.
Etableringsfrihet är själva kärnan i vårdvalet och lika viktig som valfrihet för patienterna. Hur kan man ha reell valfrihet om patienterna bara får välja mellan det som redan finns? Är det verkligen någon som tror att vården blir bättre om man överlåter makten att bestämma över vilka vårdgivare som ska få etablera sig från patienterna till politikerna?
Även om Allians för Sverige - efter många om och men - har fått Socialdemokraterna att acceptera någon form av valfrihet i vården är det här som skon klämmer. Politiker - inte patienter - ska bestämma vem som får bedriva sjukvård.
Vårdval innebär inte någon okontrollerad etablering, bara att alla vårdgivare ska ha samma förutsättningar för att kunna etablera sig. Politikerna ställer fortfarande upp kvalitetskrav och reglerar ersättningen.
Så fundera gärna över om politiker som dessutom vill ha makt att bestämma över exakt vilka vårdgivare som ska etablera sig verkligen är lämpliga att bestämma just detta. Varför vill de ha makt för att kunna göra något som vi medborgare rimligen inte vill att de ska göra - att efter eget godtycke välja ut de vårdgivare som ska få rätt etablera sig och välja bort andra?
Kommentarer