Den hälsosamme ekonomisten

Ett exempel på Nash bargaining solution

Oavsett om vi är medvetna om det eller inte tillämpar vi sannolikt alla det som kallas Nash bargaining solution. Nedstängningen av den amerikanska statsapparaten är ett klockrent exempel på en bilateral förhandlingssituation som kan beskrivas av denna modell.

Man bör inte blanda ihop Nash förhandlingslösning med begreppet "nashjämvikt". Varje lösning som ger båda deltagarna i spelet ett bättre utfall än det de får om någon överenskommelse inte nås är en nashjämvikt. Det innebär att det finns oändligt många nashlösningar till budgetspelet i USA.

Om vi utgår från att en lösning måste tillgodose fyra axiom kan vi påvisa att Nash förhandlingslösning är plausibel. Axiomen är:

1) Paretoeffektivitet: Det går inte att förbättra för en part utan att försämra för den andra.

2) Symmetri: Man kan byta ut aktörerna mot varandra och få samma resultat.

3) Skaloberoende: Man kan göra en linjär transformation av samtliga målvariabler och ändå få samma resultat.

4) Oberoende av irrelevanta alternativ: Introduktionen av alternativ som inte väljs ska inte kunna påverka valet.

Låt F vara ett set med möjliga utfall, u(.) nyttofunktionen för demokraterna och v(.) nyttorfunktionen för republikanerna. u(d) och v(d) är nyttan för respektive part om ingen överenskommelse nås. Antag att x är utfallet och att u är en stigande funktion av x och att v är en fallande funktion av x. Lösningen enligt Nash förhandlingslösning blir då

max (u(x)-u(d))*(v(x)-v(d))

Det finns olika sätt för en spelare att förbättra utfallet. Det mest uppenbara är att försöka påverka motpartens utfall så att det blir sämre. Demokraterna kan försöka lägga skulden för att samhället inte fungerar på republikanerna. Man försöker då sänka nyttan v(d) så att utfallet blir det sämsta möjliga för motparten. På motsvarande sätt kan republikanerna försöka lägga skulden på demokraterna och därmed sänka värdet av u(d).

Det torde därför inte komma som någon stor överraskning att de båda parterna gör just det. Man försöker göra det så besvärligt som möjligt för motparten om dödläget fortsätter, samtidigt som man själva försöker skjuta ifrån sig skulden.

Beroende på hur nyttofunktionerna ser ut kan det till och med ibland vara optimalt för den ena parten att göra situationen värre för sig själv om någon överenskommelse inte nås. Om förhoppningen om att motparten ska få skulden för ett förhandlingssammanbrott finns och parterna har felaktiga uppskattningar av hur sannolikt det är att de själva får skulden kan resultatet bli att någon överenskommelse inte nås. Det är först när skulden definitivt har placerats på den ena eller den andra sidan som man med säkerhet kan hitta en lösning.

Kommentarer