Den hälsosamme ekonomisten

Ersättningsnivån är inte allt

Ja, visst var det ett hästjobb att få ordning på den svenska sjukförsäkringen. Många hårda ord har utväxlats, trots att det egentligen råder stor politisk enighet om att en miljon människor inte bör stå utanför arbetsmarknaden och den sociala gemenskapen.

Tror att min chef kommer att gå till historien som den minister som vände en tråkig utveckling för bidragsberoendet, utan att behöva ta till åtgärder som drastiska sänkningar av ersättningsnivåerna och försämringar av tryggheten i försäkringen. Och utan sjukförsäkringsreformer hade välfärdsstaten åtminstone varit väldigt illa ute, det håller jag med P J Anders Linder om.

Arbetet med sjukförsäkringen har fått mig att inse att det finns mycket annat än ersättningsnivåer inom socialförsäkringssystemet som påverkar hur många som kan delta på arbetsmarknaden. Tidigare trodde jag nog, som de flesta andra nationalekonomer, att den viktigaste förklaringsfaktorn för sjukfrånvaro var ekonomiska incitament.

Men arbetet på socialdepartementet har fått mig att inse att ersättningsnivåerna kanske inte ens är den viktigaste faktorn för att förklara utanförskapet. Mycket viktigare är rehabilitering, sjukvårdens agerande, psykologiska faktorer och allmänna attityder i samhället. Ja, i någon mening handlar väl detta också om incitament. Men inte bara ekonomiska och inte bara för den sjukskrivne själv.

Tror att många olika nivåer på bidragsberoendet går att förena med en given ersättningsnivå. Har vi dåligt med aktiva insatser och en sjukvård som inte bryr sig räcker det inte att sänka ersättningarna till 50 procent eller ännu mindre. å andra sidan, fungerar rehabiliteringen väl och om Försäkringskassan gör att bra jobb går det att förena ganska höga ersättningar med ett lågt utanförskap.

Inte riktigt vad man skulle tro som ekonom. Men verkligheten är väl inte alltid som modellerna.

DN SvD AFK MJ KP PA AR RJ RB GP SDS

Kommentarer