Vad är digitalt ljud?
Det finns tillfällen då man inser att allt man trodde att man visste är helt fel. Som när jag läste den här texten om digitalt ljud. Även om den är en aning teknisk är den värd att läsa. För när man läst igenom hela inser man att vi alla är grundlurade. Ja, i alla fall vi som trott att högupplöst musik (24 bitar) låter bättre än vanlig musik (16 bitar). Har sällan känt mig så dum.
Kan trösta mig med att att jag inte är ensam. De flesta tror nog att HD-musik är bättre än musik på vanliga CD-skivor. Varför skulle vi konsumenter annars lägga ner massor med pengar på utrustning som återger ljudet med högre upplösning? Och varför skulle tillverkarna sälja produkter som erbjuder dessa format?
Svaret på frågan är "Says lag". Utbudet skapar sin egen efterfrågan. Och efterfrågan skapar utbudet. Men i själva verket är det nog okunskap som skapar såväl efterfrågan som utbud. Artikeln av ljudexperten Chris Montgomery tar effektivt död på myten om det högupplösta ljudet. Han går längre än så och konstaterar att 16 bitar och 44,1 kHz sampling är allt vi någonsin kommer att behöva.
Vägen till den slutsatsen är teknisk, men övertygande. Ett grundläggande missförstånd är att digitalt ljud är en samling mätpunkter som återges på exakt samma sätt som de mättes upp. Detta missförstånd bortser från att ljudet internt behandlas med betydligt högre samplingsfrekvens än 44 kHz. Se på samplingen som en Taylorapproximation av en fullständigt kontinuerlig kurva (motsvarande spänningen över högtalaren).
"Sampling theory is often unintuitive without a signal processing background. It's not surprising most people, even brilliant PhDs in other fields, routinely misunderstand it. It's also not surprising many people don't even realize they have it wrong."
Trots översampling och det stora dynamiska omfånget som 16 bitar medger (kom ihåg att 16 bitar kan återge 65536 olika spänningsnivåer) uppstår det visst brus. Men med olika tekniker och rätt avancerad matematik kan bruset reduceras till vitt brus - störningar som inte hörs och som inte påverkar ljudkvaliteten.
Men med 24 bitar skulle väl bruset helt försvinna? Nja, även detta är enligt Montgomery fel. De 24 bitarna används inte för att öka precisionen i samplingen, utan för att öka det dynamiska omfånget. Och eftersom 16 bitar redan täcker örats hela uppfattningsförmåga fyller de extra bitarna ingen funktion.
Faktum är att det extra dynamiska omfånget i stället riskerar att orsaka störningar på grund av interferens i den del av ljudspekrat som vi ändå inte kan höra. Högupplöst musik riskerar därmed att låta sämre än vanliga CD-skivor - om man inte vidtar omfattande försiktighetsåtgärder vid signalbehandlingen.
Men praktiken då? Försäljare och konsumenter säger sig kunna höra skillnad på 16/44 och 24/196 bitar. Har dom fel?
Det enkla svaret, enligt Montgomery, är ja. Blindtester av ljud med olika samplingsfrekvenser och olika bitljud visar att det inte går att höra någon skillnad mellan 16/44.1 och 24/196.
Ok, ni kanske köper det här. CD-skivan erbjuder tillräckligt bra ljudkvalitet - vi behöver inte ens fundera på fler bitar och högre samplingsfrekvens. Men om det inte går att går att höra någon skillnad om man ökar samplingsfrekvensen - går det att minska samplingsfrekvensen?
Svaret på den frågan är NEJ. Det går inte att understiga Nyquistfrekvensen särskilt mycket om man vill kunna återge ljud med 20 000 Hz. Vissa unga personer kan faktiskt höra sådana ljud.
Men det går att komprimera ljud på andra sätt för att spara utrymme. Som Montgomery konstaterar var tekniken i MP3-filernas barndom inte lika bra som i dag, och MP3-musik har därför fått lite dåligt rykte - precis som den tidiga digitala musik som inte översamplades.
En test är att ta en låt på Spotify och spela den i normal kvalitet. Jämför sedan med hur låten spelas i hög kvalitet. För att inte låta förutfattade meningar prägla bedömningen är det det bästa att låta någon bekant byta mellan normal och hög kvalitet - då blir det ett så kallat blindtest.
Hör ni någon skillnad? Tror jag skulle klara av Spotify i normal och hög kvalitet, men bara om jag får höra samma låt omväxlande.
Har själv prövat att byta mellan HiFi-kvalitet och normal kvalitet på Wimp. Det är inte enkelt att avgöra, och då använder jag ändå en Lyngdorfförstärkare och B&W-högtalare. Så jag tror vi tvingas dra slutsatsen att det inte spelar så stor roll.
Det man möjligen kan spåra är en skillnad i förutsättningarna för att placera enskilda instrument i rummet. Med full CD-kvalitet går det att avgöra om gitarren är till vänster om vokalisten. Med den lägre kvaliteten blir detta något otydligare.
Med det är inte säkert att Wimp på HiFi-kvalitet därmed upplevs som bättre. HiFi-läget ger kanske en kallare och mer avlägsen ljudbild. Bättre, men kanske inte mer behaglig att lyssna till. Så det enda råd jag kan ge är att pröva. Och har man inte en ljudanläggning med väldigt hög ljudkvalitet - eller om man lyssnar i mobilen - kan jag garantera att det inte spelar någon som helst roll. Då är det bästa man kan göra att uppgradera hörlurarna, förstärkaren och/eller högtalarna.
Men ljudupplösningen/komprimeringen ... Spotify i hög kvaliet eller Wimp i normalläge räcker gott och väl för de flesta ändamål.
Kommentarer