Räntor och magi
I romanen Against the wind beskriver science fiction-författaren Arthur C Clarke hur den mänskliga civilisationen plötsligt, på något oförklarligt sätt, har gått tillbaka till stenåldersnivå efter miljoner år av teknisk utveckling. Mänskligheten fascineras av tidigare tekniska storverk, som ur deras perspektiv tycks oförklarliga. Trots att alla dessa fenomen är fysiskt möjliga räcker kunskapen hos mänskligheten inte till för att förklara dessa tekniskt komplicerade strukturer. Arthur C Clarkes tredje lag säger att begränsningen sätts av vår fantasi, snarare än av de tekniska möjligheterna. ”Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic.”
Lite på samma sätt måste den förutsägelse som jag nyligen gjorde om att Riksbanken skulle sänka räntan ha tett sig för riksdagsledamoten Peter Hultqvist från Borlänge. Hultqvist såg bara två möjligheter:
1) Den lägre tjänstemannen på socialdepartementet, Mattias Lundbäck, har supit ner Stefan Ingves och fått honom att avslöja en kommande räntesänkning.
2) Den lägre tjänstemannen på socialdepartementet, Mattias Lundbäck, har magiska krafter och kan förutsäga fenomen som räntesänkningar genom att spå i statstjänstemäns inälvor.
Det minst osannolika föreföll, för Peter Hultqvist, av naturliga skäl som det förstnämnda. Detta föranledde riksdagsledamoten att skriva interpellationen Penningpolitiken och politiskt anställdas bloggar (2008/09:190) där han anklagar den lägre tjänstemannen för att avslöja konfidentiell information om kommande räntesänkningar.
Hultqvist menade också, i den interpellationsdebatt som följde, att den lägre tjänstemannen, genom att antyda att han hade kännedom om den kommande räntesänkningen, skadade förtroendet för Riksbankens självständighet.
Vanligen brukar magiker inte avslöja sina trick. Och det skulle inte jag heller normalt göra. Men det ser dessvärre ut som om jag nu ställs inför valet att antingen skada förtroendet för Riksbanken eller att avslöja hur jag i förväg kunde vara i stort sett förvissad om att Riksbanken skulle komma att sänka räntan påföljande torsdag.
Och så här är det alltså.
När blogginlägget skrevs var det känt att Riksbanken hade satt in ett extra penningpolitiskt möte på onsdagen. Vi vet också av erfarenhet att Riksbanken alltid offentliggör beslutet på sina penningpolitiska möten under följande dag. Så, lite som Peter Hultqvist resonerade, hade jag tre tänkbara alternativ att välja mellan:
1) Riksbanken beslutar om att sätta in ett extra penningpolitiskt möte för att man, helt oväntat, vill höja räntan för att möta en allt allvarligare finanskris.
2) Riksbanken beslutar om att sätta in ett extra penningpolitiskt möte för att man, helt oväntat, vill avstå från att fatta något beslut om att alls förändra räntan.
3) Riksbanken beslutar om att sätta in ett extra penningpolitiskt möte för man vill sänka styrräntan.
Och, precis som Peter Hultqvist, bedömde jag sannolikheten för respektive alternativ. Naturligtvis handlar det om en subjektiv bedömning, men sannolikheten för alternativ 1 torde ligga ganska nära noll. Sannolikheten för alternativ 2 torde likaledes ligga mycket nära noll. Alternativ 3, däremot, är med dessa ingångsvärden så sannolikt att det, även om det inte skulle ha inträffat, förmodligen hade skett ändå.
Min gamla filosofilärare på gymnasiet brukade alltid fråga ”hur kan man egentligen veta något”, för att därefter peka på att man egentligen inte kan vara säker på någonting. Detta har jag tagit fasta på. Så när någonting är så otroligt sannolikt att det egentligen redan har inträffat brukar jag säga att jag är helt säker. ”Orsaken till att Riksbanken sänker räntan på torsdag är förstås att man vill samordna sänkningen med ECB och Bank of England, som också sänker räntan på torsdag.”
Det här är ett resonemang som, för den som inte har satt sig in i hur beslutsprocessen kring penningpolitiken brukar fungera, kan upplevas som något slags magi. Och det har jag full förståelse för. Något som Peter Hultqvist däremot borde fundera över är hur jag, för några år sedan, lyckades förutsäga att Vernon Smith skulle tilldelas nobelpriset i ekonomi. Och för bara någon månad sedan förutsåg jag att Federal Reserve skulle sänka styrräntan till noll. Men det ska vi ta vid något annat tillfälle, kanske i samband med någon annan interpellation.
Interpellationen Vernon Smith Feds räntesänkning Peter Hultqvist
Kommentarer