Den hälsosamme ekonomisten

En sjukvård för 2010-talet

Alliansen har nu presenterat sina förslag för framtidens sjukvård. Det är viktigt att betona att dessa förslag i huvudsak handlar om vad som bör göras centralt. Vårdvalet som sådant är ju uppbyggt för att tillåta stor pluralism och olika lösningar i olika landsting.

Ett intressant förslag är säkerhetsmiljarden, som jag väljer att kalla den. Men inspiration från sjukskrivningsmiljarden och kömiljarden går Alliansen vidare genom att föreslå en målstyrd ersättning för patientsäkerhetsarbete.

Jag tror det blir ganska lätt att hitta lämpliga kriterier för en sådan satsning. Förmodligen bör man dock - som gruppen antyder - sprida satsningen på flera olika mål och inte lägga alla ägg i en korg. Arbetsgruppen öppnar även för målstyrda stöd inom ramen för regeringens psykiatrisatsning, som nu permanentas.

Det finns också några kritiska synpunkter man kan ha. Den första är att vårdsystemen rent generellt måste konstrueras på ett sätt som gör att vårdgarantier inte behövs. Om ersättningssystemen i vården blir tillräckligt patientfokuserade borde några garantier inte behövas. Att garantierna fortfarande är politiskt gångbara är därmed ett tecken på att vi ännu inte nått hela vägen fram när det gäller ersättningssystemens utformning. Detta är inte så mycket en kritik mot rapportförfattarna som en kritik mot landstingen för att de inte utnyttjar de möjligheter som vårdvalsreformen erbjuder.

En annan punkt handlar om kritiken mot de landsting som ställer alltför höga krav på vårdgivare som deltar i vårdvalssystemet. Min egen uppfattning är att man bör spara den tunga kritiken till de landsting som helt ställer sig utanför vårdvalet. Så länge ett landsting följer regelverket tycker jag att vi bör avvakta utfallet innan vi dömer någon och förändrar spelreglerna.

Man kan förstås tycka att det är orimligt att ställa upp krav på omfattande jourtjänstgöring och geriatriker och andra saker som kan betraktas som artificiella inträdeshinder. Men även om en del av detta nog är oklokt tycker jag att det kan finnas ett värde i att låta modellerna utvecklas i olika riktning, så länge landstingen håller sig till vårdvalets grundläggande regler: Valfrihet för patienterna, rättvisa ersättningssystem och etableringsfrihet för vårdgivare.

Den exakta utformningen - inom regelverket - tycker jag bör vara en fråga mellan landstingets medborgare och dess politiskt valda församlingar. Däremot kan man med fördel påpeka inkonsekvensen i att å ena sidan tala sig varm för småskalighet och kooperativa vårdgivare och å andra sidan ställa upp krav som enbart multinationella vinstdrivande vårdjättar rimligen kan uppfylla.

DN SvD SvT GP BR Ck KP HS KB PS MF EB An CES OE MM PA ME OV CS PA HT FOJ LP AA

Kommentarer