Den hälsosamme ekonomisten

En riktig förtroendesmäll för Carema

Företaget Carema har gjort bort sig. Att tillämpa bonussystem som styr efter kostnadskontroll är riktigt dumt, vilket de vid det här laget nog inser. Men jag tror att det förutom att kritisera Carema också är viktigt att identifiera eventuella systembrister i upphandlingen av äldreomsorg.

En sak som jag funderat över är effekterna av att kombinera Lagen om valfrihetssystem (LOV) och Lagen om offentlig upphandling (LOU). Det är vanligt att själva boendet först handlas upp i en separat process (kan vara prisupphandling eller kvalitetsupphandling) och att LOV sedan tillämpas på själva servicen i boendet.

Förvisso innebär denna lösning att brukarna har möjlighet att välja boende. Men om det är brist på särskilda boenden betyder detta lite för vårdföretaget - så länge det är brist på platser i särskilt boende kan man alltid räkna med att fylla sina platser. Under dessa förutsättningar - inte orimliga i Stockholm - blir det LOU -upphandlingen som helt avgör vem som får driva verksamheten.

Ett annat problem med denna lösning är att vårdföretaget har mindre att förlora på en skandal än när företaget faktiskt äger sina egna lokaler. Om kommunen håller lokalerna som gisslan är förlusten vid ett eventuellt kontraktsbrott större.

Man skulle kunna undersöka saken genom att jämföra äldreboenden som drivs enbart via LOV med äldreboenden som upphandlas både via LOU och LOV. Finns det någon systematisk skillnad i resursåtgång och kvalitet mellan olika modeller?

Sedan tror jag också att det rent generellt måste bli en tydligare och snabbare koppling mellan uppmärksammade missförhållanden och konsekvenser för vårdgivaren. Kanske någon form av löpande förtroendepoäng som justeras beroende på om företaget får anmärkningar från Socialstyrelsen? Då skulle kvalitetsbrister få omedelbara ekonomiska konsekvenser för företaget.

DN SvD AB Ex GP SDS SvT SR

Kommentarer