En regering utan politik
Är det bättre med en regering som inte klarar att få igenom sin politik eller en regering som klarar att få igenom en ingentingpolitik? Det är min enkla reflektion efter att ha läst Mikael Odenbergs debattartikel i DN. Hans analys är i och för sig korrekt - det lär bli svårt att regera med stöd av SD. Det lär också bli svårt för Alliansen att regera i minoritet.
Partierna skulle ha hållt fast vid decemberöverenskommelsen, så hade de inte suttit i den här knipan. Men nu gjorde man inte det och således måste man hantera den uppkomna situationen.
Visst kan M regera med S? Fast vad kommer man att kunna enas om? Att världen ska se ut som förut?
Det blir exakt samma resultat som om regeringen vill något, men är handlingsoförmögen. Så det går på ett ut. Den bästa möjligheten har man ändå försuttit.
Det finns en rad olika politiska förslag som borde genomföras. Men det kräver en uppladdning och ett förberedelsearbete som vi inte kommer att få se. I så fall har jag större hopp om att spagettiguden stiger ner från himlen och löser alla våra politiska problem. Så jag förbereder mig på fyra år utan politik. Det går trots allt bra för Sverige, även om vi borde förändra en hel del som våra politiska partier är överens om att inte ändra på.
Kommentarer