En pyrrhusseger för Löfven
Stefan Löfven har nått sitt mål. Men förmodligen inte på det sätt som han själv hade önskat.
För att göra en lång historia kort - Alliansen bildades för att bryta en långvarig socialdemokratisk makthegemoni. Så länge Socialdemokraterna var den dominerande kraften i svensk politik var alla andra partier tvungna att förhålla sig till S. Men sedan tappade partiet ledartröjan och verkar nu allt annat än hegemoniskt.
Decemberöverenskommelsen var ett försök att upprätthålla trycket på S - ett sätt att möjliggöra ett fortsatt allianssamarbete utan Alliansstyre. Men väljarna uppskattade inte pakten och tycks föredra ett samarbete över blockgränserna framför enighet i Alliansen.
Och sannolikt är tiden kommen för att avveckla Allians för Sverige. Löfven hotar inte någon och det är i vilket fall som helst oklart på vilka punkter Moderaterna och Socialdemokraterna är oeniga. Jag ser i alla fall inte längre några tydliga ideologiska motsättningar. Däremot finns det möjligen olika intressen i respektive väljargrupp.
Men sådana skillnader gör mig inte särskilt upphetsad. Tvingas jag välja mellan att stödja höginkomsttagarnas ekonomiska intressen eller medelinkomsttagarnas väljer jag låginkomsttagarnas. Utan den ideologiska överbyggnaden faller M bort som parti och jag kan lika gärna rösta på S eller något annat parti - lite beroende på hur jag läser det strategiska spelet.
Andra väljare gör nog en liknande analys. Svensk politik är normaliserad och liknar, till exempel, den holländska - där spelet sker på mittfältet. Sverigedemokraterna hoppas på inflytande, men har trots höga opinionssiffror mycket svårt att påverka politiken. Och det kommer inte att bli lättare när spelet flyttas till mittfältet.
Naturligtvis kommer SD att försöka bredda sin politik, men jag är osäker på om de lyckas. Skälet till att inget annat parti vill samarbeta med Sverigedemokraterna är inte bara att de uppfattas som flyktingfientliga - det handlar också om strategi. Det går inte att i längden samarbeta med ett parti som bara vill förhandla i en dimension. Vad gör partiet när det fått igenom alla sina krav? Jo, man kräver förstås fler eftergifter. Processen lär inte sluta förrän Sverige har gått från att ha den mest generösa invandringspolitiken i EU till att ha den minst generösa.
Dessutom är det inte bara partierna som är polariserade i invandringsfrågan - detta gäller även medborgarna. Stödet för en generös flyktingpolitik är tillräckligt starkt för att de etablerade partierna ska kunna ställa SD offside i politiken. De svenska väljarna tillhör de mest invandringspositiva i EU.
När och om ett blocköverskridande samarbete etableras kommer migrationsfrågan att förlora sin politiska sprängkraft. Sverigedemokraternas styrka emanerar från de borgerliga partiernas rädsla för socialism. Den dag S uppfattas som ickesocialistiskt och/eller ofarligt kommer SD att framstå som ett större problem. Och då är blockpolitikens saga all.
Kommentarer