Den hälsosamme ekonomisten

En pragmatisk syn på narkotika

Över tiden har jag blivit mindre principiell och mer fokuserad på konsekvenserna av politiska beslut. Nu har jag aldrig varit någon rättighetsliberal, utan mer inspirerad av Friedrich Hayeks resonemang om spontan ordning och människans förmåga att organisera sig.

Jag tycker att narkotikapolitiken bör baseras på evidens och utvärderas på basis av politikens konsekvenser. Det enda som är intressant är konsekvenserna och om vi är eniga om konsekvenserna kan vi säkert också på Rawlskt manér enas om en rimlig politik - bakom okunnighetens slöja.

Narkotika kan potentiellt få allvarliga och destruktiva konsekvenser för både individer och samhälle. I USA härjar en opioidepidemi som tagit sin början i marknadsföring och försäljning av beroendeframkallande läkemedel. Det är den amerikanska sjukvården som orsakat epidemin - alltså en institution som är till för att hjälpa människor, inte stjälpa dem.

Olika former av kemiska preparat får olika konsekvenser för individer och det är stor skillnad mellan alkohol, marijuana, opioider, amfetamin och LSD. I den politiska diskussionen är illegal narkotika ungefär samma sak - oavsett vad det handlar om för kemiska substanser. För samhället och individerna är konsekvenserna av konsumtionen väldigt olika och det varierar också från individ till individ.

Att man är för legal konsumtion av alkohol och marijuana behöver alltså inte innebära att man är halvvägs till att släppa konsumtionen av opioider fri. Tvärtom kan en liberal syn på marijuana kanske vara en förutsättning för att myndigheterna ska orka med att begränsa missbruket av opioider.

Två uppmärksammade våldsdåd, först i Malmö och nu senast i London, har koppling till smuggling av cannabisprodukter. Detta går att läsa i brittiska tidningar, som skriver betydligt mer utförligt om saken än de svenska. Cannabismarknaden är stor och det är inte utan att man funderar på om jakten på försäljarna är en av de faktorer som trappat upp våldet i Sverige - de så kallade skjutningarna.

Holland och Sverige har närmat sig problemet på olika sätt. Och man kan inte påstå att Holland klarar sig sämre, trots en betydligt liberalare syn på cannabis.

I dag deklarerar Kristdemokraterna att man kan tänka sig en legalisering av innehav av lätta droger. Syftet är att göra det lättare för missbrukare att söka vård. Samtidigt får jag känslan av att partiet undviker själva kärnfrågan - att efterfrågan på lätta droger som marijuana har skapat en marknad för smugglare, som inte sällan använder våld för att försvara sina distributionskedjor från polisen och konkurrenter.

Jag är inte motståndare till att staten försöker påverka synen på missbruk i befolkningen. Jag tycker man lyckats rätt väl med att motverka rökning och sett ur ett längre perspektiv tog man till en början ner den höga alkoholkonsumtionen i början av förra seklet. På senare år har den politiken dock varit mindre framgångsrik och Sverige har i dag ungefär samma konsumtionsmönster som andra länder. Det tycks som om statens insatser haft avtagande marginalnytta.

Att göra opioidbaserade läkemedel receptfria skulle sannolikt få katastrofala konsekvenser. Jag tror heller inte det vore lämpligt att sälja kokain och amfetamin på Apotek. Legalförskrivning är en annan sak, men bör i så fall ske under kontrollerade former.

Däremot tror jag inte att det svenska samhället skulle knäckas av en missbruksvåg om man legaliserade cannabis. Men ska man göra det - för att minska våldet och skjutningarna - tror jag att man bör göra det på ett sätt som slår undan benen för smugglarna och brottsnätverken som står för det grova våldet.

Då cannabisprodukter står för 70-80 procent av försäljningsvärdet för narkotika skulle en omreglering potentiellt kunna få stora effekter för de kriminella nätverken. Men vi vill förstås inte skapa en situation där man stimulerar kommersiella aktörer att expandera marknaden - som med opioiderna i USA.

Därför tror jag att den enskilt mest effektiva metoden för att tränga undan nätverken skulle vara att tillåta småskalig odling av marijuana för eget bruk. Jag är medveten om att det inte går att förhindra människor från att sälja till vänner och bekanta. Däremot kommer någon storskalig kommersialisering inte att kunna ske och man minskar därmed risken för att vinstmotiv gör att marknadsföring (tillåten eller i smyg) gör att efterfrågan ökar.

Med den illegala marknaden för lätta droger följer risker för att brottsnätverk utvidgar sin verksamhet till exempelvis beskyddarverksamhet, momsbedrägerier och hantering av illegal arbetskraft. Vi såg detta under förbudstiden i USA - som också blev ett uppsving för den organiserade brottsligheten. Trots att alkoholförbudet sedermera avskaffades levde mycket av maffiaverksamheten och det har tagit lång tid för ordningsmakten att kämpa ner maffianätverken.

En del av marknaden för illegala substanser kommer givetvis att finnas kvar - även sedan lokala hemmaodlare tagit över produktionen av marijuana. Det finns en rad substanser som vi inte vill legalisera, då framför allt opioiderna, metaamfetamin och crack (som man faktiskt har lyckats tränga tillbaka i USA). Men om marknaden för cannabis försvinner har en stor del av den kriminellt kontrollerade marknaden gått upp i rök.

Jag skulle vilja beteckna den svenska drogpolitiken som kunskapsresistent i och med att man inte tar intryck av forskning och internationella erfarenheter. Att några politiska partier är på väg att svänga är förstås bra, men en partiell legalisering riskerar att få effekter motsatta de avsedda. För att en omläggning ska få effekt på våldet krävs att utbudet från brottssyndikaten ersätts med utbud från andra källor - utan att efterfrågan ökar. Den mest framgångsrika metoden för att uppnå denna effekt tror jag är en radikal liberalisering av synen på hemmaodling och ett fortsatt förbud mot kommersiell försäljning av cannabisprodukter.

Kommentarer