En nyliberal historia
Läser att man i Danmark legalförskriver heroin. Det får mig osökt att tänka på den kalabalik som uppstod med anledning av Fria Moderata Studentförbundets förslag om att legalförskriva heroin och att legalisera cannabis. I dag hade dom åsikterna inte varit så kontroversiella. Men då kunde man inte ha sådana åsikter och samtidigt exempelvis arbeta som politiskt sakkunnig.
Minns att en av de första frågorna jag fick vid en anställningsintervju på statsrådsberedningen (1993) var om jag tyckte att hasch borde legaliseras. Svarade att jag inte tagit ställning för legalisering av lätt narkotika, men däremot tyckte att man borde kunna diskutera legalförskrivning av heroin.
Ja, ja. Det är acceptabelt, noterade intervjuaren (som jag inte ska hänga ut här), och gick vidare till andra frågor.
Frågan var förstås föranledd av att Anders Borg och Göran Thorstensson (som var talskrivare åt Carl Bildt) precis hade förekommit på Expressens löpsedel och där anklagats för att förespråka legalisering av lätta droger. Eller som det stod i studentförbundets proposition:
- Substanser som varken har allvarliga negativa effekter för brukaren eller omgivningen bör legaliseras.
- Substanser som har negativ effekt för brukaren, men inte för omgivningen, bör kunna legalförskrivas.
- Substanser som har negativa effekter både för brukaren och omgivningen bör vara förbjudna.
Att dessa preparat sedan, rätt eller fel, exemplifierades med hasch/marijuana, heroin respektive kokain gjorde att Expressen kunde lägga ihop ett och ett.
Nu tycks det som om verkligheten kryper allt närmare. Synen på narkotikamissbruk som enbart en fråga om lag och ordning ter sig rätt gammalmodig. När forskningen kan visa att missbruk av heroin ger permanenta och närmast obotliga hjärnskador handlar det inte så mycket om hur politiker ska kunna göra det ännu mer obehagligt att knarka, utan mer om hur man ska kunna hjälpa narkomaner att leva ett någorlunda normalt liv - trots mångårigt missbruk.
Mycket av den här forskningen fanns tillgänglig redan 1993. Men vid den tidpunkten var narkotikamissbruk mer en fråga om lag och rätt än om vetenskaplig evidens. Studentförbundet var ganska ensamt om att föra en någorlunda saklig diskussion om narkotikapolitik. Och i förbundet var alla åsikter representerade - från dem som ville legalisera allt till dem som ville ha fler poliser och hårdare straff.
Funderar på vem och vilka som i dag säger de saker som man inte får säga i den offentliga debatten? Förmodligen finns det bland dessa extremister några som kommer att få rätt. Rätt och rätt, förresten. När allt kommer omkring finns det bara en som har rätt och det är verkligheten. Reality kicks, som det heter.
För den som vill fördjupa sig i den nyliberala (kontra)revolutionen, som formade såväl Fredrik Reinfeldt som Ulf Kristersson liksom många andra, rekommenderar jag för övrigt Mattias Svenssons ordrika och rätt komprimerade krönika.
Kommentarer