Den hälsosamme ekonomisten

En mediekris eller en värderingskris?

Om man vill ha en balanserad bild av människors värderingar är World Values Survey en naturlig utgångspunkt. Där frågar man ett slumpmässigt urval personer i olika länder om hur de ser på livet och världen i stort. En fråga som brukar ställas är följande:

"On this list are various groups of people. Could you please mention any that you would not like to have as neighbors?"

I svensk översättning: Här räknar vi upp olika kategorier av människor. Kan du nämna några kategorier på listan som du inte skulle vilja ha som grannar?

En kategori som finns med på listan är Invandrare/Gästarbetare.

År 1981 ställde man denna fråga i både USA och Sverige. Fyra procent av de svenska respondenterna och nio procent av de amerikanska respondenterna nämnde då denna kategori. År 2011 ställde man samma fråga igen. Då svarade 3,5 procent av svenskarna och 13,6 procent av amerikanerna att de inte ville ha invandrare/gästarbetare som grannar.

Om det nu skett en stor förskjutning i värderingar som lett till att Donald Trump blev vald som president i USA och att Sverigedemokraterna seglar upp som andra största parti i Sverige - borde då inte denna förskjutning märkas i en internationell attitydundersökning? Andelen som inte vill ha invandrare som grannar är påtagligt lägre än väljarstödet för SD - vilket rimligen innebär att Sverige har världens mest invandrarpositiva invandringsnegativa parti då minst 80 procent av personerna som sympatiserar med partiet uppenbarligen gärna har invandrare som grannar.

Statistiken gör att jag blir skeptisk till påståendet att värderingarna har förändrats. Men någonting är det som har förändrats, SD *är* Sveriges andra största parti och Donald Trump *är* president i USA.

Jag kan tänka mig två faktorer som kan leda till att stödet för främlingsfientliga krafter ökar trots att främlingsfientligheten inte gör det. Den första faktorn är värderingspolarisering. Om de tongivande mediernas och makthavarnas värderingar rör sig snabbare i liberal riktning än folkets värderingar i gemen kan det etablerade helt plötsligt hamna i otakt med samhället i övrigt.

Den andra faktorn är ifrågasättandet av auktoriteter och människors tendens att vara källkritiska. Det talas om att Trump slog sig fram på grund av väljarnas bristande källkritik. Lögnerna på nätet togs som sanningar.

Men tänk om det är tvärtom - att väljarna har insett att även journalister drivs av värderingar och att det nyhetsurval som presenteras i etablerade medier därför inte är helt neutralt? I så fall kan framgången för Trump inte förklaras av att han uppfattades som trovärdig, utan av att hans motståndare inte gjorde det.

De nya mediernas intåg, som började med bloggarna runt 2000 och fortsatte med Facebook och Twitter runt 2008, gav vanliga människor en kanal för att ifrågasätta medierna. Detta sammanfaller med ett drastiskt fall av de etablerade mediernas annonsintäkter och en motsvarande sänkning av kvaliteten i det journalistiska arbetet.

De stora amerikanska medierna som Washington Post och New York Times har givetvis resurser för att granska makten, men uppfattas samtidigt som lierade med det demokratiska partiet som helt dominerar både öst- och västkusten i USA. Polariseringen förstärks av att Hillary Clinton valde en identitetspolitisk linje för att behålla de svarta väljare som stött Barack Obama.

Sverige är ett mycket mer homogent land än USA, men journalisternas värderingar har trots det präglats av att de som väljer journalisthögskolan tenderar att ha vänsterliberal bias. Medieforskaren Kent Asps mätningar visar att denna bias är som allra störst inom de statskontrollerade medierna.

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är tidningar som på ledarplats är liberala eller liberalkonservativa, men nyhetsurvalet har trots det präglats av en vänsterliberal bias. Kanske har nedgången av annonsintäkter och den därpå följande sänkningen av kvaliteten på nyhetsmaterialet gjort det mer uppenbart för läsarna att medarbetarnas värderingar spelar roll. Slarv i den undersökande journalistiken ger utrymme för kritik på sociala medier, vilket i sin tur sänker trovärdigheten för tidningarnas journalistiska arbete.

De etablerade medierna vill gärna beskriva det som händer i USA och Sverige som en värderingsförskjutning och en konservativ våg som skapats av oseriösa propagandister med de sociala nätverken som bas. Ett slags konspirationteori med Larry Page och Mark Zuckerberg i centrum. Vad de glömmer är att ägarna av de sociala nätverken - om möjligt - är mer vänsterliberala än de etablerade medierna och att de, om något, är intresserade av att stoppa högerpopulismen - snarare än att sätta käppar i hjulet för liberala krafter.

Det förändrade medielandskapet tror jag inte har så mycket med värderingsförskjutningar att göra som med förändrade produktionsförhållanden. Ironiskt nog är det mediebranschens kapitalistiska struktur som skapat de materiella förutsättningarna för dess egen undergång. Den fallande profitkvoten i mediebranschen leder till återkommande kriser, eftersom det numera bara är mänskligt arbete som kan skapa värde för publicister. För att undvika att profitkvoten faller måste medieföretagen därför betala journalisterna allt mindre (utsugningen ökar i takt med att profitkvoten stiger). 

Det vi ser är alltså början på en medial revolution där arbetarna (journalisterna) tar över produktionsmedlen. Att kalla processen för en neokonservativ våg vore därför missvisande - utvecklingen följer snarare den väg som Karl Marx stakade ut i Das Kapital. Vilket - med tanke på grundvärderingarna hos de flesta svenska journalister - torde betraktas som en mycket önskvärd utveckling.

Kommentarer