En gratislunch
I ekonomin finns det normalt inga gratisluncher. Med ett undantag - ränteavdraget. Ränteavdraget kostar varje år 31 miljarder kronor och gör det svårare - inte lättare - för hushållen att få en bostad. Nästan definitionen på det man skulle kalla en onödig utgift.
Skälet är att ränteavdraget driver upp både tomtpriser och byggkostnader. Bankerna lånar sedan ut pengar och tar bostäderna i pant. Det är bankernas penningproduktion som skapar efterfrågan på bostäder - inte medborgarnas behov. Och den enda vinnaren på den här karusellen är den finansiella sektorn.
Om ränteavdraget inte fanns skulle bostäderna vara i motsvarande grad billigare. Det skulle bli dyrare att ta lån, men samtidigt skulle en lägre efterfrågan göra att villorna och bostadsrätterna gick att köpa till ett lägre pris. Ränteavdraget gynnar inte hushållen, utan bara bankerna.
Samtidigt kan det vara svårt att avskaffa ränteavdraget, eftersom många hushåll är överbelånade och beroende av denna lånesubvention. Så jag tänkte presentera en idé om hur man skulle kunna gå tillväga.
Antag att man i stället inför en bankskatt på utlåning som gäller utlåning med bostäder som säkerhet. Skatten kan successivt höjas över tid - beroende på hur fastighetspriserna utvecklas. Bankerna kommer då att tvingas betala skatt, som hushållen därefter får tillbaka via ränteavdraget. I bästa fall går det att få ut hela kostnaden för ränteavdraget, vilket skulle innebära att den samhällsekonomiskt skadliga lånekarusellen bromsas och att hushållen får tillgång till bostäder till en lägre totalkostnad.
Summan av förändringen blir: Billigare bostäder, ett mer stabilt banksystem och inte minst 30 miljarder extra till statskassan. Allt utan några snedvridande effekter på samhällsekonomin.
Det finns ett annat skäl att genomföra det här förslaget. Det är att det skulle vara jättekul att få se bankföreningens ordförande Thomas Östros argumentera emot en skattehöjning.
Kommentarer