Den hälsosamme ekonomisten

En fråga om prioriteringar

Kristdemokraterna föreslår på DN-debatt att kommunerna ges möjlighet att tillhandahålla äldreomsorg utan biståndsbedömning. Jag skulle vilja hissa varningsflagg för detta förslag. Det finns en risk för att offentliga tjänster tunnas ut i takt med att resurserna sinar.

Vet vet att kommunerna inte kommer att kunna upprätthålla äldreomsorgen på samma nivå som i dag och man kan då gå två vägar. Den ena möjligheten är att släta ut insatserna över alla grupper och att höja graden av egenfinansiering generellt. Den andra vägen är att fokusera på äldre med stora behov och bristande ekonomiska resurser.

Det är inte säkert att den första vägen är förenlig med den andra. Tandvårdsförmånen gick från mitten av 1970-talet från att vara förhållandevis generös till att endast täcka 15 procent av tandvårdskostnaderna. Innan socialdemokraterna införde tandvårdsreformen för 65+ hade tandvårdsförmånen blivit en meningslös generell subvention som betalades ut i proportion till den enskildes tandvårdskostnader - inte i relation till ekonomisk utsatthet eller tandvårdsbehov. Förmånen räckte helt enkelt inte både till att subventionera tandvården rent generellt och till att erbjuda ett skydd för utsatta grupper.

Detta har förbättrats, tack vare den tandvårdsreform som infördes 2008. Men den krävde en tydlig omprioritering och ett rejält resurstillskott.

Risken är att äldreomsorgen går samma väg som tandvården gjorde efter 70-talet. Jag hävdar inte att ett avskaffat krav på biståndsbedömning nödvändigtvis ökar den risken, men jag tror att man bör fundera över om det finns alternativa sätt att tillgodose behovet. Pensionärs-RUT är en modell som gör det möjligt att tillföra resurser utanför kommunens skattefinansierade välfärd.

Om pensionärs-RUT avlastar kommunerna när det gäller enklare service borde kommunerna kunna fokusera mer på individer med svag ekonomi och stora behov av omsorg.

DN GB LB BB

Kommentarer