En elmarknad med allvarliga elbrister
Coaseteoremet säger att fördelningen av äganderätter har betydelse om det finns transaktionskostnader, inte som många tror; att fördelningen av äganderätter helt saknar betydelse. Elmarknaden är ett exempel på att sättet att utforma regler och tilldela rättigheter har betydelse för effektiviteten/utfallet.
El är en produkt som produceras och konsumeras momentant. Att tala om ett pris per kilowattimme är lika meningslöst som att tala om universellt pris för en liter vatten. Vattenpriset är, liksom elpriset, beroende av tid och plats.
Avregleringen gjordes dock innan det fanns teknik för att kommunicera priser och debitera i realtid. Det gjorde det svårt att ta betalt för elektricitet baserat på tid och plats. Man åsatte därför elen ett schablonvärde som baserades på den genomsnittliga kostnaden för att producera elektricitet under ett dygn eller en ännu längre tidsperiod. Denna praxis har tyvärr därefter låst fast elmarknaden i en olämplig struktur.
Ett annat problem är att elinfrastrukturen inte riktigt har hängt med efterfrågan. När det förbrukas riktigt mycket el tenderar elmarknaden att bli lokal. Nya kablar till Baltikum och Tyskland byggs för att öka konkurrensen och jämna ut priserna. Men ännu har vi inte en europeisk elmarknad. Skulle vi haft det hade konkurrenssituationen varit en helt annan. Ingen skulle då ha kunnat anklaga Vattenfall för att medvetet strypa produktionen.
Nu är misstanken befogad, eftersom det i teorin är möjligt att öka vinsten genom att minska produktionen. Om så sker i praktiken är en annan sak. Problemet är att det i teorin är möjligt - just på grund av att elmarknaden är geografiskt begränsad och efterfrågan på el oelastisk.
En åtgärd som skulle öka elasticiteten vore att kapa navelsträngen mellan hushåll och elleverantörer så att hushållen betalar vad elen faktiskt kostar att producera. Detta skulle skapa drivkrafter för att hushålla med elektricitet under just de tidpunkter då det behövs.
En vanlig invändning är att detta skulle bli ett dråpslag mot elkonsumenterna. Ska man tvinga hushåll att betala skyhöga elpriser på två kronor eller mer under några tidiga morgontimmar i smällkalla vintern?
Fast i praktiken är det nästan ingen som skulle få högre genomsnittskostnader än i dag, tvärtom skulle en bättre anpassning av efterfrågan till utbudet generellt sänka elpriset. Däremot kan jag tänka mig att enskilda skulle kunna drabbas av högre kostnader vissa dagar, exempelvis den bilägare som klockan sju en tidig morgon då det är 30 grader kallt slår på motorvärmaren och efteråt konstaterar att elen just då kostade tre kronor per kilowattimme.
Tror dock inte att detta är ett så stort problem. Dessa prisnivåer uppstår under några få dagar på året och orsaken till att de uppstår är i rätt stor utsträckning att konsumenterna inte anpassar sin efterfrågan på el till produktionskostnaden. Detta beror i sin tur på att de inte känner av den verkliga kostnaden för att producera el just då.
Samhället och miljön skulle spara stora pengar på en prissättningsmodell som inte bygger på illusionen om att el är en vara precis som alla andra. Inte för att jag tror att elavregleringen kommer att göras om. Jag är dock övertygad om att den skulle ha gjorts på ett helt annat sätt om vi hade vetat det vi vet i dag.
Det jag skrev om elmarknaden i Svenska Dagbladet 2002 är med andra ord precis lika aktuellt i dag. Väldigt lite har förändrats till det bättre, elmarknaden är alltjämt en marknad med allvarliga brister.
Kommentarer