Den hälsosamme ekonomisten

En dysfunktionell valutaunion

Italiens tioårsränta ligger nu på 3,26 procent. Inte för att det går bra för landet - tvärtom. Det går riktigt, riktigt illa. Och det går inte heller bra för valutaunionen EMU. Om ett enskilt land i en union - där inflationen nästan per definition ligger på samma nivå över tid - har räntor som varierar mellan 0,46 procent och 3,26 procent (oräknat Grekland på 4,16 procent) talar vi om en dysfunktionell valutaunion.

En större medlemsstat är på väg att lämna EU-samarbetet, en annan större medlemsstat är på väg mot ekonomisk ruin. Men den officiella bilden är att allt fungerar som det ska.

Låt mig påpeka något som alla borde se. Allt fungerar *inte* som det ska. Valutaunionen präglas av extrema obalanser och vi ska nog inte ta EU:s existens för given på några års sikt. Om vi lyckas räta upp saker och ting är det nog mest tur.

Väldigt lite talar dock för att det kommer att bli bättre och en plan B bör formuleras - en plan B som omfattar ett EU med ett betydligt mindre euroområde. Ju längre vi dröjer med att tala allvar om vad som är på väg att hända, desto värre kommer det hinna bli.

Kommentarer