En bra bit från Davidsons norm
Har ju blivit en (o)vana att kommentera Riksbankens ränteförändringar här på bloggen. Lär väl aldrig mer få en interpellation uppkallad efter mig, men man kan ju alltid hoppas.
Det är mycket svårt att förstå hur man kan vara emot en räntehöjning i detta läge. Visst bör det finnas en beredskap för allt elände som skulle kunna drabba euron, men i nuläget har de värsta scenarierna inte materialiserats.
Kunde inte fullmäktige kompromissa med att lova att sänka räntan tillräckligt snabbt om Grekland och Irland ställer in sina betalningar? Som det är nu är räntan drygt fyra procentenheter lägre än den nominella tillväxten. Säger inte att den alltid bör vara lika hög, men i genomsnitt ska räntan faktiskt följa den nominella tillväxten - som uppgår till drygt sex procent.
Princetonskolan följer dock Taylorregeln slaviskt. Så jag vill bara påminna om att det inte gick så bra för Greenspan sist. Taylorregeln må fungera i genomsnitt, men vilken glädje har man av att ekonomin är i balans i genomsnitt när det är ett genomsnitt av fastighetsbubblor och finanskriser?
Kommentarer