Den hälsosamme ekonomisten

En alltför självständig centralbank?

Marknaden förväntade sig en betydligt kraftigare räntesänkning av ECB i dag. Faktum är att den mycket begränsade sänkningen, med 0,25 procentenheter, till 1,25 procent är ett mysterium. Man kan bara spekulera i vilka faktorer som ligger bakom bankens återhållsamhet. En förklaring skulle kunna vara att ECB, till skillnad från andra centralbanker, har begränsade möjligheter att bedriva okonventionell penningpolitik.

Till skillnad från andra centralbanker kan ECB knappast ha en dialog med sin politiska ledning. Skälet är förstås att den politiska ledningen är utspridd på femton länder. Detta kan göra det svårt att föra en diskussion om hur banken ska gå vidare när den traditionella penningpolitiken är uttömd. I USA hanterades den hastigt uppblossande bankkrisen via en nära dialog mellan Fed-chefen Ben Bernanke och finansministern Hank Paulson, ett samarbete som hade varit otänkbart i EMU-området.
 
Som Sloped Curve konstaterar är det av samma skäl svårt för ECB att exempelvis köpa statsobligationer för att direkt påverka penningmängden. Dels är banken av konstitutionella skäl egentligen förhindrad att vidta sådana åtgärder, dels är det svårt att rent praktiskt komma överens om vilka obligationer som banken i så fall skulle köpa. Direktionen i ECB består ju av representanter från alla de länder som ingår i valutaunionen.
 
Naturligtvis föredrar Tyskland att banken köper tyska obligationer, medan Italiens representant förmodligen föredrar att man köper italienska statsobligationer. Och valet av obligationer kan ju avgöras av vilka länder som har bäst statsfinanser. Tyska statsobligationer är betydligt dyrare än Italienska. Men köper ECB italienska statsobligationer gynnas ju indirekt den något oansvariga hanteringen av statens finanser i Italien.
 
Å andra sidan. Om länderna som ingår i valutaunionen tar över genom att själva besluta i dessa frågor kan bankens självständighet gentemot hemländerna ifrågasättas. Så hur än frågan om okonventionell penningspolitik hanteras riskerar det att bli fel.
 
Den försiktiga penningpolitiken kan därför möjligen förklaras av att ECB går som katten kring het gröt. För när räntan väl närmar sig nollnivån finns inga andra alternativ kvar än att ta till just okonventionella metoder. Och när det oförutsedda inträffar och nya grepp måste tas är det svårt att samla unionsländerna för gemensamma beslut.
 
Värdet av att ha oberoende centralbanker har ju visats genom historien. Men kanske är ECB alltför frikopplad för medlemsländernas bästa? Det återstår nu att se hur ECB lyckas hantera resten av krisförloppet. 
 

Kommentarer