EMU utan lyftkraft
Martin Flodén på Ekonomistas konstaterar att Sverige är ett av de länder som drabbats hårdast av finanskrisen. Beror detta på att vi står utanför euron eller på att vi har en industristruktur som är mer känslig än exempelvis Danmarks?
Flodén tror inte att det har någon stor betydelse om länderna ingår i EMU eller inte.
"Även om vi bortser från Irland drabbas euroländer som Finland, Tyskland och Spanien hårt medan Danmark verkar klara sig bra utan euron, trots att deras centralbank har tvingats till räntehöjningar mitt under krisen."
Men även om medlemskapet saknar betydelse för krisförloppet på kort sikt är växelkursregimen viktig på längre sikt. Sloped Curve pekar också på att växelkursen kan fylla en helt annan funktion; som varningssignal när ekonomin håller på att spåra ur.
"Länder med egna små valutor, såsom Sverige och Island, drabbas mer omedelbart vid en kris. Detta kan lätt misstolkas som att de drabbas hårdare. Jag skulle påstå att motsatsen gäller. Med en egen liten valuta drabbas du snabbare och detta hindrar allt för stora obalanser från att uppstå. Möjligen hade ett euro-anslutet Island fått en mindre dramatisk utveckling på krisen, men man hade fått betala genom att krisen skulle ha blivit värre och mer utdragen när den väl kom. Irland är typexemplet. Efter en investeringsboom pådriven av att man satt med en penningpolitik lämplig för ett stillastående Tyskland, som innebar alldeles för låga räntor, så sitter man nu i motsatt situation, med deflation och utan möjlighet att ta till de åtgärder som de skulle behöva. Medlemskapet i euron maskerade länge Irlands obalanser, men förr eller senare måste de ändå rättas till, och kan de inte rättas till via valutan, så får det ske på annat vis.
"Även om vi bortser från Irland drabbas euroländer som Finland, Tyskland och Spanien hårt medan Danmark verkar klara sig bra utan euron, trots att deras centralbank har tvingats till räntehöjningar mitt under krisen."
Men även om medlemskapet saknar betydelse för krisförloppet på kort sikt är växelkursregimen viktig på längre sikt. Sloped Curve pekar också på att växelkursen kan fylla en helt annan funktion; som varningssignal när ekonomin håller på att spåra ur.
"Länder med egna små valutor, såsom Sverige och Island, drabbas mer omedelbart vid en kris. Detta kan lätt misstolkas som att de drabbas hårdare. Jag skulle påstå att motsatsen gäller. Med en egen liten valuta drabbas du snabbare och detta hindrar allt för stora obalanser från att uppstå. Möjligen hade ett euro-anslutet Island fått en mindre dramatisk utveckling på krisen, men man hade fått betala genom att krisen skulle ha blivit värre och mer utdragen när den väl kom. Irland är typexemplet. Efter en investeringsboom pådriven av att man satt med en penningpolitik lämplig för ett stillastående Tyskland, som innebar alldeles för låga räntor, så sitter man nu i motsatt situation, med deflation och utan möjlighet att ta till de åtgärder som de skulle behöva. Medlemskapet i euron maskerade länge Irlands obalanser, men förr eller senare måste de ändå rättas till, och kan de inte rättas till via valutan, så får det ske på annat vis.
Den gemensamma valutan kan på detta sätt lätt bli en medicin som stoppar den första huvudvärken som uppstår vid en sjukdom. Ifall sjukdomen inte blir något mer än en mild förkylning så har värktabletten gjort sitt jobb väl. Om huvudvärken däremot är ett första tecken på allvarlig, men botbar, sjukdom, så kan värktabletterna innebära att man inte hanterar sjukdomen förrän värre symtom uppstår. Den svaga svenska kronan är inte problemet i den här krisen; den är ett symtom på en sjukdom. Att få symtomen att försvinna gör inte att vi blir av med sjukdomen."
I debatten inför folkomröstningen om EMU fick begreppet asymmetrisk chock stor spridning. Och finanskrisen är faktiskt den första stora asymmetriska chock som drabbat Sverige sedan EU införde euron. Men det är med asymmetriska chocker som med kängurur. Det är mycket svårt att förklara vad en känguru är för någon som aldrig har sett en känguru.
Finanskrisen drabbar Danmark och Holland på ett helt annat sätt än Sverige och Finland. Tydligare exempel på asymmetrisk chock kan man förmodligen inte finna. Och att länder drabbas olika är inte nödvändigtvis en följd av att länderna har olika växelkurssystem. Däremot har växelkurssystemet en stor betydelse för vad som händer sedan.
Länder med rörlig växelkurs har större möjlighet att parera en asymmetrisk chock. Nackdelen är att ett litet land med en liten valuta inte nödvändigtvis åtnjuter samma trovärdighet som ett stort land. Paradexemplet är USA, som kan låta budgetunderskottet stiga till 13 procent av BNP utan att riskpremien på amerikanska statsobligationer påverkas negativt.
Tyvärr verkar inte medlemskapet i en stor valutaunion ha riktigt samma effekt på upplåningskostnaderna i EU som i USA. Irland, Spanien och Grekland måste erbjuda skyhöga räntor för att någon ska vara villig att låna dem pengar. Medlemskapet i valutaunionen EMU verkar inte ha gjort ett smack för att sänka ländernas upplåningskostnader.
Tanken med EMU var nog ursprungligen att euron skulle höja trovärdigheten för de europeiska ländernas ekonomiska politik. Med en gemensam penningpolitik och en gemensam valuta skulle Europa väga lika tungt som USA.
Problemet är att valutan bara är en symbol. USA:s ekonomiska styrka är att landet är en politisk union, inte att landet har en gemensam valuta. Snarare har euron bidragit till att försämra kreditvärdigheten för länder som tidigare betraktades som stabila, exempelvis Tyskland. Faktum är, paradoxalt nog, att pyttelandet Sverige för närvarande har lika låga upplåningskostnader som jätten Tyskland. Kanske beror det på att Tyskland måste betala en riskpremie för det som händer i Spanien, Irland och Grekland?
Att stabilitetspakten numera är skjuten i sank gör att medlemskap i EMU i nuläget knappast skulle gagna Sverige. Tvärtom skulle vi förmodligen också drabbas av smittoeffekter från de länder som inte sköter sina statsfinanser.
Kommentarer