Den hälsosamme ekonomisten

Ekonomiska effekterna av invandring minimala

Låt mig återvända till en fråga som nästan dominerar flödet i sociala medier - invandringen. Har tidigare pekat på att invandringens kostnader för staten i det långa loppet är förvånansvärt små. Naturligtvis är det dyrt att ta emot 160 000 nya medborgare under ett enda år, men sett över tid är den samhällsekonomiska effekten begränsad.

Faktum är att effekten av invandring på olika länders ekonomier är så små att forskarna har haft svårt ett belägga några effekter - ens vid väldigt stora förändringar. Att Sveriges befolkning ökar från nio miljoner till tio miljoner under några få år borde påverka såväl lönestruktur som sysselsättning för den inhemska befolkningen. Men det visar sig i de flesta nationalekonomiska studier att effekten är liten.

Allt talar därför för att effekten på den svenska ekonomin också kommer att bli relativt liten - tvärtom vad merparten av våra aktiva samhällsdebattörer tror. Jag skulle uppskatta effekten till i samma storleksordning som avskaffandet av rabatten på ungdomars arbetsgivaravgifter.

Så ekonomiskt sett är det mycket skrik för lite ull. Om det nu inte är så att den svenska invandringen på något avgörande sätt skiljer sig från invandringen i alla andra delar av världen.

Nyliberaler brukar fokusera på kostnaderna för välfärdsstaten. Men även denna kostnad är i sammanhanget en petitess och faktum är att välfärdsstaten i teorin kan bidra till att öka acceptansen för hög invandring. Den tydligast belagda effekten av invandring av mindre högutbildad arbetskraft är nämligen att lönerna för arbetskraft som konkurrerar med invandrarna tenderar att sjunka och att lönen för högutbildade har en tendens att öka.

De som använder välfärdsstatens tjänster är i huvudsak personer med svag koppling till arbetsmarknaden, alltså lågutbildade. Det innebär att välfärdsstaten delvis kompenserar för den effekt som migrationen har på segmentet lågutbildad arbetskraft.

Att avskaffa välfärdsanordningar som skattefinansierad sjukvård eller att sänka arbetslöshetsersättningen skulle alltså inte gynna de lågutbildade infödingarna. Tvärtom skulle de drabbas av större inkomstförluster än om välfärdsstaten bibehölls i nuvarande skick. Man kan förstås också tänka sig ett tudelat system där invandrarna inte får ta del av vissa välfärdsförmåner.

Återstår att förklara varför invandringsfrågan fått så stor plats i samhällsdebatten, givet de närmast obefintliga samhällsekonomiska effekterna? En fråga brukar inte ta över på detta sätt om det inte finns några konkreta effekter att peka på.

En förklaring kan vara att den ökade migrationen råkade sammanfalla med en kraftig ökning av antalet EU-migranter. Tiggarna som sitter utanför våra matbutiker i hela landet är synliga och ett ständigt aktuellt samtalsämne. Och den utlösande faktorn förra året var givetvis ökningen av statens utgifter för mottagandet av nyanlända. En utgift på 60 miljarder skämtar man inte bort, även om vi bör notera att en ökning av antalet invånare från nio miljoner till tio miljoner på några års sikt givetvis påverkar statens utgifter. Så skulle vara fallet även om orsaken hade varit att svenska mödrar under några år bestämde sig för att föda en miljon extra barn. Då hade vi fått betala barnbidrag, föräldrapenning, skola och mycket annat - och kostnaden hade blivit avsevärt större än de 60 miljarder som mottagningen av nyanlända kostar.

Den viktigaste förklaringen till Sverigedemokraternas framgångar i opinionen tror jag därför inte är invandringen. Det är att samhällsdebatten blivit mer demokratisk och mindre elitistisk. Via sociala medier kan vanliga människor delta på ett helt annat sätt än tidigare, samtidigt som journalistkåren förlorar i inflytande i takt med att annonsintäkterna faller. Sakta men säkert börjar det gå upp för eliten att det finns vissa värderingsskillnader mellan Journalisthögskolans klassrum och bastun i Arvika Simhall.

Vi som har finare värderingar än folket kan bara beklaga detta, men det är så demokratin fungerar. Och såväl politiker som journalister börjar förstå att de arbetar på medborgarnas uppdrag.

Sverigedemokraterna kommer att falla tillbaka när invandringsfrågan förlorar i betydelse. Men svensk samhällsdebatt blir sig aldrig mer lik.

Kommentarer