Den hälsosamme ekonomisten

Efter S:t Görans?

I morgon är det landstingsfullmäktige och debatt om S:t Görans sjukhus. Majoriteten föreslår att verksamheten vid sjukhuset ska handlas upp för ytterligare en tioårsperiod. Vänsteroppositionen vill att landstinget ska ta tillbaka verksamheten i egen regi.

Det är väl ingen hemlighet vad jag tycker i frågan. Men jag vill också föra en diskussion om vad som kommer efter epoken S:t Görans.

På flera områden inom specialistvården i Stockholm har vårdval redan införts och färdriktningen är tydlig. Ni som personröstade på mig i landstingsvalet vet att vårdvalet inom specialistsjukvården är en av mina profilfrågor. Att införa vårdval inom slutenvården och den övriga specialistvården är dock inte okomplicerat. Ersättningssystemen måste vara utformade för att skapa balans mellan olika vårdnivåer.

När den borgerliga majoriteten 1991 införde prestationsersättning och raka rör märktes stor skillnad. Vårdköerna försvann nästan över en natt. Baksidan av det hela var att kostnaderna sköt i höjden. I ersättningssystemet fanns nämligen inga balanserande mekanismer som förhindrade att primärvården övervältrade kostnader på specialistvården och slutenvården. Och till skillnad från i många andra landsting finns ännu i dag ingen sådan mekanism i Stockholm.

För att möjliggöra vårdval över hela linjen måste drivkrafterna för primärvården att integrera framåt i vårdkedjan stärkas. Det vore märkligt om detta inte skulle gå att åstadkomma i Stockholm, när denna typ av modeller finns i landsting och regioner som Skåne, Västra Götaland och Halland.

Att förändra ersättningssystemen tror jag är den enskilt viktigaste åtgärden för att uppnå en mer dynamisk vård. Svensk sjukvård är inte dålig, men det finns fortfarande mycket att göra för att få systemen att hänga ihop på ett bättre sätt.

Mitt förslag är att man medvetet arbetar för att förskjuta gränssnittet mellan primärvård och specialistvård lite längre fram i vårdkedjan. Det går att göra betydligt mer i primärvården än i dag och det finns förutsättningar att flytta specialistkompetens till vårdcentralsnivå. Låt vården komma till patienten i stället för att remittera patienten till vården. Jag har utvecklat dessa tankegångar tidigare, bland annat i den här artikeln.

Rent tekniskt är det relativt okomplicerat att förändra sjukvården i denna riktning, men det måste ske gradvis och det måste ske på ett sätt som gör att inga obalanser uppstår i systemet. Många länder tillämpar redan vårdval för sjukhusvård, även om det inte kallas det, och de ersättningssystemen som behövs finns redan utvecklade på annat håll.

Man kan till och med tänka sig parallella system som gör det möjligt för vårdgivare med olika profilering att arbeta samtidigt - med delvis olika ekonomiska förutsättningar. I någon mening har vi redan ett parallellt system i form av den nationella taxan.

Att S:t Görans ska få fortsätta i privat regi är självklart. Men det är också självklart att vi ska fortsätta utveckla vården för att skapa ett mer dynamiskt system där patienternas val, snarare än Lagen om offentlig upphandling (LOU), styr framtiden för stockholmssjukvården.

Lagen om valfrihetssystem (LOV) lägger grunden för en väl fungerande sjukvårdsmodell. Se det som en LEGO-byggsats: Staten tillverkade LEGO-bitarna, landstingen måste nu sätta ihop bitarna till en fungerande sjukvårdsapparat.

SvD1 SvD2 SvD3 SLL DN

Kommentarer