ECB har misslyckats
Inflationsförväntningarna för den bortre femårsperioden av kommande decennium i euroområdet uppgå i dag till 1,11 procent. Ett totalt misslyckande för en centralbank som har till uppgift att hålla inflationen nära, fast under, två procent. Tysklands tioåriga obligationsränta ligger på minus 0,6 procent. Utrymmet för extraordinära penningpolitiska operationer är minimalt - både om man ser till priset på statsobligationer och de gränser som EU har satt upp för köp av statsobligationer.
Det är - som jag påpekat tidigare - ett totalt fiasko. Tyskland skulle kunna elda på inflationen genom att skapa nya obligationer - alltså öka sitt budgetunderskott - men viljan att göra det är minimal. ECB hoppas kunna tvinga Tyskland att spendera genom att pressa ner de långa obligationsräntorna ännu mer. De låga räntorna gör redan att stora finansiella institutioner i landet - som försäkringsbolag och banker - blöder.
I grunden ligger problemet att själva konstruktionen euron har separerat finans- och penningpolitik på ett sätt som gör det svårt att låta finanspolitiken stödja penningpolitiken.
I Japan har man kommit betydligt längre i processen. Där äger centralbanken den största delen av statsskulden, något som i praktiken innebär att skulden är neutraliserad. Man lär fortsätta tills centralbanken äger resten också.
För EU är det inte lika lätt. Man står inför valet mellan att bryta upp euron eller att göra om euroområdet till en nationalstat. Ingetdera alternativet ter sig speciellt tilltalande.
Finansmarknadernas aktörer ser det. Därför satsar de på att räntan och inflationen kommer fortsätta att sjunka. Bästa gissningen är att inflationen uppgår till en procent om fem år, noll om ytterligare fem år och därefter negativa tal - om euron finns kvar då. I ett sådant scenario är en trettioårsränta på minus 0,1 procent inte lika vansinnig som man kan tro.
Om euron bryts upp kommer D-marken att appreciera, och inte heller i detta scenario blir de långa obligationerna en så tokig placering.
Värsta scenariet för ägarna är om ECB, Bank of England och FED bestämmer sig för att göra helikoptern. Då kraschar obligationsmarknaden. Och det är den svarta svan som skulle kunna förändra allt. Men marknaden behöver inte kalkylera med detta alternativ, eftersom de vet att alla i så fall är rökta. Alla andra trodde ju också att räntan skulle fortsätta sjunka.
Trettio år är dock lång tid. Under en period av trettioett år ägde två världskrig och en världsdepression rum. Sannolikheten för att den svarta svanen hinner dyka upp innan obligationerna löper ut är därför måhända inte så låg som man tror.
Kommentarer