Den hälsosamme ekonomisten

ECB har inget utrymme för penningpolitiska lättnader kvar

Har skrivit en del om de absurt låga räntorna för tyska statsobligationer och vilka konsekvenser detta får för euron. Har dock inte tidigare lyckats klarlägga hur stor andel av obligationerna som ägs av aktörer som är fria att välja vilka instrument de ska äga - alltså aktörer som äger tyska statsobligationer för att de tror att det är en bra idé att köpa 100 euro som levereras år 2049 för 105 euro.

Att denna absurditet inte väckt större uppmärksamhet förvånar mig en hel del. Jag är knappast den enda person som läst nationalekonomi och borde förstå det ologiska i att en region med inflationsmål på två procent säljer statsobligationer som ger negativ avkastning över 30 år.

Nu har dock Financial Times tittat på saken och konstaterar att andelen "fria" tyska obligationer är mycket liten. Tidningen menar att mer än 95 procent av obligationerna ägs av aktörer som struntar i om de ger någon avkastning eller inte.

På sätt och vis gör denna observation att gåtan blir något mindre av en gåta. Samtidigt uppstår helt nya frågor - den största är förstås vad detta innebär för euron? Om det inte finns några tyska statsobligationer kvar så finns det heller inte något utrymme för ECB att genomföra kvantitativa lättnader. Givetvis finns det andra länder som har obligationer kvar, men ECB är hela EMU-områdets centralbank och bör därför inte gynna enskilda länder genom att vidta åtgärder som innebär att de på sikt - som Japan - monetariserar enskilda länders skulder.

Tyska stimulanspaket kommer inte att väsentligen förändra läget. Bristen på obligationer är så allvarlig att marknaden inte längre får sägas fungera som en marknad. Som jag påpekat är det ingen som tror att den nominella tillväxten i EU kommer att ligga under nollstrecket i 30 år.

Europeiska centralbankens kvantitativa lättnader har visat sig mindre effektiva än man hade hoppats. Nu visar det sig att det dessutom finns en absolut gräns som inte kan passeras så länge ECB håller sig till statsobligationer. För att EU:s inflationsmål ska kunna nås krävs massiva budgetunderskott i samtliga EU-länder och de behöver uppstå snabbt - annars har penningpolitiken inga instrument att arbeta med för att få upp inflationen.

Ska inte säga att jag är hundraprocentigt säker på att euron kollapsar, det jag kan säga är att jag i nuläget inte ser hur EU ska ta sig ur den här situationen. Mycket talar för att eurokrisen för några år sedan bara var en generalrepetition för något mycket värre - en kris som det är högst osäkert om den gemensamma valutan överlever.

Kommentarer