Down, down ...
De flesta bedömare betraktar det som oundvikligt att Grekland skriver ner sina skulder. Så varför går Europeiska centralbanken (ECB) på tvärs mot sans och förnuft genom att hävda att detta är uteslutet?
Skälet tror jag är att en nedskrivning av Greklands skuld skulle vara slutet för centralbankens oberoende. ECB har tagit en risk genom att köpa statsobligationer och man har hela tiden förutsatt att åtgärderna skulle vara tillfälliga.
Bankens tillgångssida består nu till viss del av statsobligationer med tvivelaktigt värde. Detta innebär att banken har lurats att byta riktiga pengar mot värdellösa obligationer. I praktiken har ECB därmed gett bistånd till Grekland. Det är ungefär som om man hade skickat alla nytryckta pengar till Grekland.
Förfarandet strider förstås mot tanken om att banken ska vara oberoende. ECB har som enda uppgift att säkra en stabil utveckling av penningvärdet i unionen och ska naturligtvis inte omfördela resurser mellan länder.
Dagens Nyheter skriver: "ECB tror att både offentliga och privata investerare kan bli tveksamma inför framtida satsningar i eurozonen om det finns risk för att euroländer inte betalar för sig eller att euron inte är stabil."
Men vakna upp! Euron är inte stabil och har inte varit det under det senaste året. Frågan är inte om något ska krascha, utan hur det ska krascha. Joseph Cotterill jämför resonemanget med centralbankernas försök att bibehålla guldmyntfoten under den stora depressionen. För Sveriges del har vi ett exempel något närmare i tiden.
ECB måste inse att vi för länge sedan har passerat den punkt där det gick att vända utvecklingen. Nu är det bara en väg som gäller - för att citera Status Quo - "Down, down and deeper down".
Kommentarer