Det var högerns vänsterpolitik
Katrine Kielos skriver den 25 november en text som måste te sig fullständigt obegriplig för de flesta läsare. Ja, man förstår att hon skyller eurokrisen på "högern". Men det är samtidigt väldigt svårt att förstå på vilket sätt hon menar att vänstern skulle ha hanterat situationen bättre.
Ta Grekland, exempelvis. Det var en högerregering som ställde till kaoset. Men den gjorde det genom att bedriva just den politik som Kielos förespråkar - stora underskott enligt vänsterns modell.
De konservativa regeringarna i Frankrike och Tyskland har så här långt bedrivit en typisk vänsterpolitik. De har inte ens varit i närheten av att uppfylla Maastrichtkriterierna.
"EU-ledarna har i snart två år försökt applicera fel lösningar på fel problem för att åtgärda en i grunden felaktig diagnos. Stora nedskärningar skrevs ut som recept oavsett patient. även till länder som hade bankproblem, inte underskottsproblem", skriver Kielos.
Hade bankproblem är förvisso korrekt. Och på grund av att länderna hade (har) bankproblem har de numera även underskottsproblem.
Inte för att man ska ta en ledarskribent på Aftonbladet på alltför stort allvar, men det skulle förstås vara intressant att se vad som skulle hända om Spanien eller Italien följde Kielos råd om att öka budgetunderskottet. Antag att Mario Monti i morgon utannonserar att Italien ändrat sig och i stället för att spara ämnar öka sitt budgetunderskott med två procentenheter.
Jag tror att det första som skulle hända vore att några män i vita rockar hämtade Monti och körde honom till mentalsjukhuset i Trieste. Det andra som skulle hända vore en omfattande bankrusning. Det tredje vore förmodligen undantagstillstånd.
Nej, det Kielos i huvudsak syftar på är nog Tysklands motstånd mot att låta Europeiska centralbanken (ECB) skicka Tysklands pengar till Grekland och Italien. Men även om man väljer att enbart fokusera på ECB och Merkels motstånd mot att ECB ska finansiera Greklands underskott har Kielos fel. Det är inte någon snäv högerpolitik som ligger bakom det motståndet - det är ren självbevarelsedrift.
Majoriteten av direktionsledamöterna i ECB tillhör länder som befinner sig i djup kris. Om man avlägsnar alla institutionella begränsningar i banken kommer det att bli majoriteten i ECB som avgör om Tyskland ska skicka pengar till PIIGS, eller om dessa länder i stället ska betala för sina egna utgifter. Det blir som om en trebarnsfamilj skulle avgöra fördelningen av hushållsbudgeten genom majoritetsbeslut.
Kommentarer