Den hälsosamme ekonomisten

Det var bättre förr

Rekommenderar dagens artikel av Patrik Engellau på SvD Brännpunkt. Genialt att med utgångspunkt i arbetsvärdeläran beskriva eurokrisen och den världsekonomiska krisen i stort. är det inte lite ironiskt att dagens makroekonomiska teorier är så fokuserade på konsumtion att de helt missade den största ekonomiska krisen sedan depressionen?

Insikten om att ekonomi är mer än konsumtion är grundläggande för att förstå eurokrisen. Robert Mundells teorier om optimala valutaområden fångar inte hela problemet med divergerande realräntor. För i mainstreamteorins teoretiska modellvärld är asymmetriska chocker störningar som är lätta att i efterhand rätta till och kompensera för med finanspolitiska interventioner.

Så hela ansvaret för eurokrisen ska nog inte läggas på politikerna. En del av ansvaret kan placeras på ekonomerna som för att förstå världen förenklade så mycket att själva förståelsen blev lidande. Politikerna tog sedan ekonomernas modeller som gav dem det självförtroende om sin förmåga att styra verkligheten som krävdes för att våga skapa EMU.

Men modellerna var, till skillnad från den gemensamma valutan, inte verkliga. Och när verkligheten mötte politikernas sandslottskonstruktioner rasade alltihop samman. Den största delen av den ekonomiska aktiviteten i ett samhälle är inte konsumtion utan produktionsprocesser. Den totala skuldsättningen är därför viktigare än den aggregerade efterfrågan. En störning av produktionsprocessen är inte något som går att rätta till med ett stimulanspaket - det krävs att kapitalet likvideras och att de ansvariga för felinvesteringen tar förlusterna.

Det här förstod Marx och Hayek och Wicksell och Davidson. Men insikten gick förlorad någonstans i de postkeynesianska jämviktsmodellerna som utvecklades på 60- och 70-talet. Sedan dess har de makroekonomiska teorierna aldrig riktigt återhämtat sig, även om man har försökt korrigera några av de mest uppenbara modellbristerna. Det var faktiskt bättre förr.

SvD

Kommentarer