Det sovande folket
Precis hemkommen från Frihetsfrontens sommarseminarium noterar jag att mina två favoritförsvarsbloggare skriver på DN-debatt. Det är kloka synpunkter dom har och jag är övertygad om att de flesta borgerligt sinnade politiker vi har i grunden instämmer i analysen.
Att försvarspolitiken ändå präglats av väldigt mycket kortsiktighet måste skyllas på att den inte stått i fokus för politikerna. Egentligen finns i dag bara ett fokus - arbetslinjen. Resten har en lägre prioritet. Fast vi får se hur länge till.
Hur som helst var det inte försvarspolitik som stod i centrum på Frihetsfrontens sommarseminarium. Däremot avhandlades Socialdemokraternas idéutveckling med talare som Henrik Malm Lindberg och Stig-Björn Ljunggren. Henrik berättade om socialdemokraternas radikalisering under 1960-talet och Stig-Björn om partiets liberalisering under 1980-talet.
Naturligtvis högintressant, då båda föredragen bygger på färsk forskning. Utöver dem talade även Peter J Olsson som är chefredaktör på Kvällsposten, Amelia Andersdotter som är före detta EU-parlamentariker, Sofia Arkeståhl som är centerpartistisk riksdagskandidat, Mattias Svensson som är redaktör på tidskriften NEO och Kareem Amer som är regimkritisk bloggare från Egypten - numera i exil i Norge.
Det som slår mig - och många med mig - är hur få partiaktiva moderater som deltar på tillställningar av det här slaget. Man ser till kristdemokrater, folkpartister, centerpartister och piratpartister. Det enda man aldrig ser är moderater. Detta är ganska unikt för ett svenskt politiskt parti - att man nästan enbart sysslar med praktisk politik.
Stig-Björn pekade dock på att partiledaren faktiskt har skrivit en bok med ett konkret ideologiskt budskap - nämligen "Det sovande folket". Och kanske ger den boken någon form av vägledning inför framtiden.
Reinfeldts idealbild av medborgaren i det moderata idealsamhället - Johanna - kan antingen betraktas som en självständig och ansvarskännande individ eller som en person som är sjukligt styrd av externt pålagda normer om hur man bör leva och vara.
Johanna vaknar före väckarklockan, reflekterar över motion, umgås med sin farfar, äter fullkornsbröd, reflekterar över felet med ”ungdomsbostäder”, tänker på hur mycket spanjorer tycker om EG, hejar på Djurgården, källsorterar, skriver brev, åker kollektivt och reser sig där för gamla damer, umgås med sin mormor, skriver en insändare om hundbajs, visionerar över eldrivna bussar, kommer extra tidigt till jobbet (en moralisk plikt!), pratar mer med sin mormor, äter sallad, tänker på att det är viktigt att klä sig rätt, tänker på alkoholens dåliga inverkan, köper miljövänligt tvättmedel, avsäger sig all form av narkotika, planerar segling, läser om spansk historia, lär sig framkalla fotografier, umgås med sin syster, förbannar kollektiv samt ställer sig tveksam till ”lösa förbindelser”. Allt på en enda dag.
Dubbelheten hos Johanna är inte det enda intressanta med boken. Det är också en bok som tar sin utgångspunkt i det psykologiska frihetsbegreppet. Och detta kan vara nyckeln till framtidens ideologidebatt. Det är möjligt att vi är på väg att lämna diskussionen om välfärdsstat eller kapitalism bakom oss. Det är möjligt att framtidens idédebatt mer kommer att handla om statens relation till medborgarna än om skattetryckets höjd.
I en sådan diskurs kan vänster och höger ibland byta plats. Vad som är höger och vänster beror på vem som för tillfället innehar makten och försöker tvinga på medborgarna sin livsstil. Lösningen kan då vara att tala lite mindre om höger eller vänster för att i stället tala om auktoritet eller autonomi. Dagens vilsenhet kanske beror på att vi försöker fånga en fråga om kontroll eller frihetlighet i en modell där konflikterna förväntas uppstå mellan de som har och de som inte har.
Men de som önskar kontroll och struktur behöver inte alltid vara de besuttna. Det kan lika gärna vara de resurslösa som behöver mål och mening. Och de förmögna kan behöva staten som bundsförvant för att stoppa konkurrens. Mot dem ställs de intellektuella och rörliga - de som behöver frihet snarare än struktur för att lyckas. Entreprenörerna, egenföretagarna, forskarna, konstnärerna.
Kontroll handlar om mer än explicita förbud. Det handlar om hur staten påverkar oss genom lagar, regler och riktlinjer. Får en skola bedriva verksamhet utan skolbibliotek? Kan läraren byta ut böcker mot en Ipad? Frihet handlar förstås inte enbart om friheten att göra som staten bestämt - då är friheten meningslös. Frihet handlar om friheten att göra fel - att avvika från de normer som vi gemensamt ställt upp.
Det psykologiska frihetsbegreppet är så mycket större än det ekonomiska. Och själv tror jag att vi bara sett början på en debatt om medborgarnas förhållande till staten. Det handlar om alkohol och droger, massövervakning, näthat, hets mot folkgrupp (eller andra grupper). Ytterst handlar det om hur stora avvikelser från normen som vi tillåter. Bör alla medborgare vara som Johanna? Bör staten se till att alla beter sig som Johanna och vilka medel ska den i så fall använda? Är föreställningen om att vi alla bör bete oss som Johanna i sig en frihetsinskränkning?
Kommentarer