Det som havererade var egentligen EU
Det finns många synpunkter på vad som skulle ha gjorts och inte i samband med den stora flyktingkrisen 2015. Det som få verkar vara beredda att erkänna är att det egentligen var visionen om ett gränslöst EU som havererade och att vi nu i princip är tillbaka på ruta 1.
Det är också passfriheten i EU som gjort det möjligt för stöldligor att röra sig relativt fritt och det är möjligheten att söka arbete som gör att vi har ett rätt omfattande tiggeri.
Varför? Passunionen i de skandinaviska länderna har fungerat utmärkt under alla år - det är ingen som frågar efter pass när man åker från Arvika till Kongsvinger. Skillnaden är att passunionen är ett resultat av traditioner och att det är relativt lätt för polisen i Kongsvinger att ringa till sina kollegor i Arvika för att kolla upp något misstänkt.
Schengensamarbetet är liksom valutaunionen EMU ett politiskt projekt - inte en politisk reaktion och anpassning till sakernas tillstånd. Som alla politiska kompromisser är systemet därmed inte rationellt och anpassat till verkligheten.
Några saker ur verkligheten som EU inte tagit hänsyn till är det bristande polissamarbetet i EU, enorma inkomstklyftor mellan Rumänien och Sverige, samt orimliga principer gällande ansvaret för flyktingar.
Ändå är det just på dessa punkter som EU såldes in till medborgarna. Möjligheten att resa utan pass i hela EU var visionen - inte harmoniseringen av gurkor och andra produkter, alltså det som är det ekonomiska motivet för EU
Vi kan förenkla det hela genom att tala om nationalister, EU-federalister och internationalister. På något sätt bildade EU-federalisterna och internationalisterna en koalition och fick majoritet för en kombination av europeisk nationalism och internationalism som inte präglades av den rationalitet som uppstår när man låter regler och principer växa fram spontant över tid.
Nu har vi fått en situation där internationalister och nationalister träter om hur vår framtid ska se ut - medan EU-nationalisterna, som egentligen ställt till med problemen, står vid sidan av och ömsom söker stöd av nationalisterna, ömsom internationalisterna. De hoppas förmodligen att nationalisterna och internationalisterna inte ska göra gemensam sak och bli EU-kritiker.
Risken för det är sannolikt minimal. Men strävan efter en "... ever closer union" har enligt min mening haft polariserande effekter på debatten. Brexit är ett direkt resultat av denna federalism och euron har skapat klyftor mellan södra och norra Europa. Nationalismen i Polen och Ungern har koppling till problem som uppstått på grund av en europeisk nationalism.
Personligen har jag inga enkla lösningar på problemen, annat än att vi borde vara mindre naiva angående politikers möjligheter att förändra regler och strukturer för att uppnå visioner - i detta fall visionen om en europeisk nation. Problemen har till stor del sin grund i europeisk nationalism, medan den nationella nationalismen mer får ses som symptom och en reaktion på politikernas försök att göra EU till en nation.
Kommentarer