Det polycentriska perspektivet
Skriver i dag tillsammans med Nils Karlson på DN-debatt om det polycentriska perspektivet i välfärdsdebatten. Det är ett perspektiv som jag tycker saknas. Det är mycket tal om att det ena eller det andra bör/ska förbjudas. Kombattanterna har liten insikt om att olika driftsformer har olika förutsättningar och att välfärdssektorn består av verksamheter med skiftande förutsättningar och behov.
Att utesluta någon bestämd driftsform ex ante är dumt, då olika sätt att organisera välfärdstjänster har olika fördelar. Men för att det polycentriska angreppssättet ska vara meningsfullt måste utförarna av välfärdstjänsterna ha ett visst mått av frihet att välja hur man ska organisera produktionen.
Det polycentriska perspektivet finns förvisso, men glöms ofta bort. Sverige har en tradition av kommunalt självstyre, men ofta frestas politikerna att detaljreglera hur saker och ting ska göras. Tyvärr tar man då bort arbetsglädjen och initiativförmågan hos dem som kan mest om verksamheterna.
Kunskapen om de lokala förhållandena och förmågan att lösa problem finns ofta på lokal nivå. Det innebär inte att det även kan finnas stordriftsfördelar som kan förverkligas med bättre samordning, även om det inte är något självändamål att styra uppifrån.
Det är en frestelse för politiker som "... vill göra något". Men det är inte bra om man vill att det ska utvecklas en professionell kultur där verksamheternas professioner ska kunna ta ansvar och där verksamheternas brukare ska kunna påverka verksamheter - inte bara genom att rösta med fötterna, utan också genom att aktivt ta del och vara en del av produktionsprocessen.
Kommentarer