Det moderna Panopticon
Sam Sundberg konstaterar i SvD att övervakning förändrar människor.
"När den brittiske filosofen Jeremy Bentham ritade sin berömda struktur Panopticon föreställde han sig den som en fysisk byggnad. Principen var en byggnad, till exempel ett fängelse, med celler placerade i en cirkel där vakterna hade full insyn från ett rum i cirkelns mitt. Vakterna observerade inte alla celler samtidigt men kunde när som helst se rakt in i en cell. En viktig del av designen var att fångarna själva inte visste när de var övervakade. Det skulle innebära att de snart började uppföra sig som om de alltid var det. De övervakade sig själva, vilket med tiden förändrade inte bara deras beteenden utan även deras moraliska värderingar."
Frågan är om det är någon egentlig skillnad melllan Panopticon och det av NSA och GCHQ övervakade Internet? Det är inte övervakningen som sådan som har betydelse. Det är inte terroristerna det handlar om. Det är känslan av att vi alla ständigt är övervakade av makthavarna.
Lite av denna känsla kommer vi alltid att ha, oavsett myndigheternas övervakning. Varje dator kan innehålla virus som användaren ovetandes rapporterar om vad denne skriver och gör. I någon mening är väl Facebook ett sådant virus - men ett virus som användaren frivilligt installerat.
Men att installera virus utan användarens vetskap är i regel ett brott. Och det är skillnad på att myndigheterna tvingar sig in i datorer och att användarna själva delar med sig av information.
Våra politiker avsvär sig all vetskap om underrättelseorganens verksamhet riktad mot vanliga medborgare. Ändå vet vi att FRA har tillgång till NSA:s kraftfullaste verktyg Xkeyscore - ett slags Google för nätspioner.
Just okunskapen om integritetsfrågor och politikernas ovilja att undersöka vad FRA, NSA, GCHQ och andra myndigheter egentligen gör är enligt mig det starkaste argumentet att rösta på ett parti där medlemmarna och partiets ledning vet hur Internet fungerar och vad man kan göra där. För mig handlar engagemanget i Piratpartiet inte om fildelning per se - jag har råd att betala för musik eller film på nätet. Det handlar om att Piratpartiet är det enda parti som har en nätpolitik och som förstår att Internet bara är en del av den verkliga världen.
Problemet med de gamla partierna är att de accepterar att andra lagar och regler ska gälla Internet och att säkerhetstjänsterna ska få agera på ett annat och mer integritetskränkande sätt på nätet än vad vi skulle tillåta i den fysiska världen. Om vi tillåter ett sådant samhälle att uppstå parallellt med det vanliga samhället kommer vi obemärkt att sakta glida över från det öppna samhället till Benthams Panopticon. Det är betydligt viktigare att stoppa den utvecklingen än att engagera sig i det ekonomistiska finlir som S och M just nu pysslar med.
Kommentarer