Det måste bli dyrare att låna
I Sverige pågår diskussionen om att avskaffa ränteavdragen som bäst. Men det finns andra länder som ännu har liknande system och en liknande diskussion - till exempel USA och Schweiz. Den ekonomiska krisen i USA 2008 satte avdragssystemet i fokus - den utlöstes som bekant av problem i bostadsfinansieringsinstituten Freddie Mac och Fannie Mae.
Ränteavdraget i USA kostar hundra miljarder US-dollar varje år. Det är subventioner som i större utsträckning går till höginkomsttagare - precis som i Sverige. Men även om ränteavdraget i Sverige i huvudsak går till höginkomsttagare är situationen ännu mer extrem i USA - då avdragets storlek beror på vilken marginalskatt man har.
Låginkomsttagare får alltså en högst ringa subvention av staten. De som tjänar mer än 200 000 dollar per år får en snittsubvention på 1 784 dollar, medan hushåll som tjänar 65 000 dollar får ungefär 200 dollar.
I stället har man i USA bedrivit en politik för att göra det möjligt för låginkomsttagare att låna mer - genom att rabattera lånen i början. Senare tvingas de dock att betala mer och får heller inte dra av lika mycket som höginkomsttagarna. Det är att rigga bostadsmarknaden för katastrof. Och katastrof blev det ju också 2008.
Många andra länder saknar ränteavdrag helt. I Kanada finns ingen möjlighet att dra av räntorna för lån till bostäder och Storbritannien fasade ut sina ränteavdrag under 1990-talet. Även i USA diskuteras en avveckling. Där lade två politiker från det demokratiska partiet nyligen fram ett förslag att avskaffa avdragen för lån över 500 000 US-dollar. Och Mitt Romney, från republikanerna, föreslog ett tak för avdragen på 17 000 dollar per år.
Erfarenheterna från Storbritannien visar att hushållen minskade sin skuldsättning och att ekonomin därmed blev mindre känslig för störningar. Avdragen var fullt utfasade år 2000 - utan att detta ledde till något ras på bostadsmarknaden.
Men hushållens lån är bara en del av skuldsättningproblematiken. Det har blivit för enkelt att skapa pengar och för enkelt att dölja sina risker. Avdragsmöjligheten är lök på laxen och förvärrar ett redan allvarligt problem.
En minskning av avdragsmöjligheten för räntor måste paras med en successiv sänkning av bolagsskatten. Alliansregeringen tog ett viktigt steg genom att sänka bolagsskatten till tjugo procent. Men detta räcker inte för att öka andelen eget kapital och minska risknivåerna.
Den kanske största utmaningen för politikerna framgent är att skapa en miljö där investerare bär sina egna risker. Informationstekniken har gjort det alltför enkelt att exploatera förekomsten av ickelinjär ansvarsfördelning. Vi kommer att få se många fler dikeskörningar innan vi (kanske) får ett system som fördelar riskerna på ett långsiktigt hållbart sätt. Tyvärr är insikten om att detta kräver förändringar av principerna för ränteavdrag i såväl företag som hushåll liten bland politikerna.
Kommentarer