Den hälsosamme ekonomisten

Det kontantlösa samhället omfattar inte pissoarerna

Vill dela med mig av mina upplevelses innan jag skulle kliva på bussen mot Karlstad i går. Tänkte för säkerhets skull besöka toaletten innan avgång, man vet ju inte hur enkelt det är på bussen. Men konstaterar att det kostar tio kronor - som måste betalas i fysiska tiokronor. Lyckligtvis finns det en automat som man kan växla hundralappar i, men då måste man först ha en hundralapp. 

Så jag går ner en trappa till närmaste Bankomat och försöker ta ut en hundralapp. Men minsta uttag är tvåhundra kronor. Det ska väl fungera, tänker jag - naiv som jag är - och väljer det lägsta beloppet. Ut kommer det en tvåhundralapp. 

Går sedan upp till växlingsautomaten på andra våningen och matar in tvåhundralappen. Men det går inte. Högsta belopp som kan växlas är hundra kronor. Borde jag kanske förstått.

Går ner en trappa igen, till Pressbyrån, och letar efter något slags kolhydrater som inte motsvarar mer än halva dagsbehovet av kalorier. Hittar en påse sura kolanappar och nämner att jag vill ha växel i tiokronor. "Jaså, du ska besöka inrättningen" säger expediten som jobbar på ett ställe där en försvarlig del av omsättningen antagligen kommer från personer som egentligen inte vill äta, utan snarare motsatsen.

Beväpnad med en tiokrona sätter jag kosan mot den svårtillgängliga toaletten. Allt förlöper väl och jag ser fram emot bussresan där jag för att lyxa till det lite köpt ett extra säte. Busschauffören välkomnar mig personligen och låter mig välja plats först. Sedan kliver de övriga 11 passagerarna på och jag tänker att Swebus gärna kunde anpassa priset på extra säten efter utbud och efterfrågan.

Men jag kanske borde ha förstått, för på många andra avgångar går det inte att köpa extra säten. Man får antagligen bara köpa extrasäten när marginalkostnaden för att producera dessa understiger efterfrågan. Och efterfrågan ordnas enkelt genom att utnyttja den situation med asymmetrisk information som råder - jag vet inte hur full bussen är, men det vet Swebus.

Vill med dessa två exempel bara belysa att informationstekniken ännu inte helt har utplånat den asymmetriska informationen. Något hindrar någon från att installera en kortläsare på den offentliga toaletten och något hindrar mig från att fatta ett rationellt beslut om huruvida jag ska betala för ett extra säte på bussen. Bara två exempel.

Kommentarer