Det italienska handslaget
Känner rätt mycket sympati för Sjöfartsverket efter Uppdrag Granskning. Har nämligen själv studerat Lagen om offentlig upphandling (LOU) och de problem som kan uppstå när den ska tillämpas.
I min studie handlade det om kontorsmöbler. Men inte ens på detta område är det oproblematiskt att använda LOU - man tycker ju att det borde vara enkelt att specificera en kontorsstols egenskaper. Men det är det inte i praktiken. Och ändå måste det vara betydligt enklare att göra en kravspecifikation för möbler än för helikoptrar.
Janne Josefsson försöker leda i bevis att Sjöfartsverkets tillvägsgångssätt missgynnar skattebetalarna. Själv är jag inte så säker på det. Det råder ingen tvekan om att myndigheten brutit mot lagen. Däremot tror jag inte att en öppen upphandlingsprocess nödvändigtvis hade lett till ett bättre resultat.
Det är nämligen oerhört svårt att i detalj specificera alla de egenskaper hos en komplicerad produkt som gör att den är bättre än en annan produkt. Det bästa sättet är sannolikt att fråga ett antal helikopterpiloter om vilken helikopter de tycker fungerar bäst. Då skulle man få en hyfsat objektiv bild av läget.
Men så går det tyvärr inte att göra - inte enligt LOU. Enligt LOU kan man inte ens ta hänsyn till upphandlarens tidigare erfarenheter av leverantören. Varje ny upphandling är ett oskrivet blad.
Att specificera och att väga samman en produkts alla egenskaper kallas hedonisk prissättning. Men eftersom det alltid finns en mängd avgörande egenskaper som inte kan prissättas kommer man med den metoden aldrig att komma fram till sanningen.
Vill man hitta den bästa helikoptern är det bättre att samla myndighetens experter för att på ett oväldigt sätt väga för- och nackdelar mot varandra och tillsammans enas om vilken helikopter som är bäst. Ja, ungefär så som man sannolikt gjorde på Sjöfartsverket när man bestämde sig för AW 139 från Agusta Westland.
Men så får man inte göra. LOU fokuserar på att till varje pris undvika korruption. Därför måste varje parameter i upphandlingen specificeras i en formel. Och det leder till väldigt fyrkantiga beslut. Är kriterierna kända på förhand kommer tillverkarna att optimera produkten för att uppfylla just de kriterier som ställs upp.
Det är helt enkelt inte sannolikt att en helikopter som tillverkats för att uppfylla en viss formel är den som i praktiken fungerar bäst. Bedömningen av bäst och sämst är en komplicerad sammanvägning som görs bättre av den mänskliga hjärnan än av en dator - trots hjärnans brister och bias. Hjärnan är ett mycket bättre instrument för just denna typ av helhetsbedömningar, eftersom det handlar om att prioritera mellan tusentals egenskaper på ett sätt som är svårt att specificera a priori.
Man kan nämligen inte reducera beslutsfattandet till några enkla kriterier. För det första vet man kanske inte vilka dessa är. För det andra är det oerhört svårt att väga samman dessa på ett korrekt sätt. Om kravet är att helikoptern ska väga högst fem ton får man kanske en helikopter som visserligen väger fem ton, men som inte kan flyga. Det kommer alltid att finnas någon dimension som man inte har tänkt på och som därför inte kommer med i kraven.
Någon enkel och självklar lösning finns inte. Men jag tror att man i ett land som Sverige måste vara beredd att i större utsträckning låta offentliga tjänstemän tillämpa sunt förnuft. LOU - som lagen ser ut i dag - passar kanske ett korruptionstyngt land som Italien. Jag är däremot inte säker på att det stelbenta regelverket är det bästa för Sverige och för svensk upphandling.
Kommentarer