Den hälsosamme ekonomisten

Det går utför med tidningarna

Det fanns en tid då det enda sättet för en ekonomiblogg att få besökare var att länka till en av de etablerade dagstidningarna. Det känns som länge sedan i dag. Nu är intrycket att DN och SvD är påkostade bloggar med en - om man ska vara ärlig - förvånansvärt dålig layout. Det jag reagerar mest på är att det blir stora vita utrymmen, särskilt om man som jag inte har aktiverat tredjepartscookies. Man är otroligt dåliga på att utnyttja utrymmet, mittenspalten är 10 centimeter bred även om man har en skärm på 30 centimeter.

Kanske finns det en tanke bakom detta, men jag har svårt att se vilken denna skulle vara. Förklaringen tror jag är att man inte riktigt hänger med i den tekniska utvecklingen.

Det går att jämföra med publikationer som Financial Times och New York Times. Det är ofta omväxlande två, tre eller fyra spalter i bredd och helhetsintrycket blir trots det bra på alla skärmstorlekar, utom möjligen på de allra största. I DN är det mesta fel. Avstånd, typsnitt, formgivning. Visst, det hade kanske varit en acceptabel webbsida för fem år sedan - men knappast längre. Aftonbladet - en gång webbpublikationernas flaggskepp i Sverige - har drabbats av samma stagnation. Tomma platshållare, felaktiga avstånd och en layout som skrämmer bort läsarna. Till detta kommer oönskade helsidesannonser i tid och otid.

Samtidigt växer sig nyhetsaggregatorer som Google News allt starkare. Till och med svenska Omni, som i och för sig ägs av Schibstedt, överglänser de stora tidningsdrakarna med råge. Mitt intryck är att dagstidningarna inte har lång tid kvar på nätet om de inte förnyar sig på något sätt.

Bilden är samtidigt splittrad. DN gör utmärkta grävande reportage, nu senast om de ryska bulvanbolagen i Sverige. Det är agendasättande journalistik som trots allt bevarar Bonniers heder. Själva påstår tidningshusen att man drar in stora pengar på betalande prenumeranter. Jag förhåller mig en aning skeptisk till detta. Visst finns det en betalningsvilja för dagstidningar, men inte så länge man måste teckna separata prenumerationer på var och en av dessa.

Konkurrensen från de skattefinansierade medierna är samtidigt stenhård. Även om SvT och SR håller nere mängden fördjupande texter på sina webbsidor märks det att de har mer resurser. Webbsidorna präglas av variation och även om de kanske inte kan mäta sig med Financial Times och New York Times är fantasin när det gäller layout och funktioner betydligt större.

Kanske är det formmässiga tappet för tidningarna bara ett tecken på att de prioriterar annat? Men i så fall prioriterar de fel - webben är ändå ansiktet utåt för tidningsdrakarna. Jag skulle därför tro att den nedgång vi observerar helt enkelt är början till slutet för en bransch - de annonsfinansierade privata tidningarna.

Kommentarer