Det finns inget försvar för vårdköer
Nu när det står utom rimligt tvivel att Göran Hägglund lyckats där fem socialdemokratiska socialministrar gick bet - att korta vårdköerna - riktar vänstern in sig på själva fenomenet "vårdgaranti". Kanske är det fel att patienterna bara behöver vänta ett halvår på behandling? Kanske är det nödvändigt att ha årslånga köer för vissa för att frigöra resurser så att andra patienter ska kunna få vård?
Bloggen Alliansfritt Sverige uttrycker kanske denna tanke allra tydligast: "Vård- och akutgaranti ger snyggare statistik, men sämre vård". Förra socialministern Ylva Johansson, som snöpligen misslyckades med att korta väntetiderna trots att den förra regeringen spenderade 46 kravlösa miljarder på detta, vågar väl inte riktigt uttrycka sig med samma tydlighet. Men hon tar ändå chansen att kritisera regeringens princip om att vårdgarantipengar bara ska betalas ut om landstingen ger vård i tid.
Problemet är att många som väntar på vård också är sjukskrivna i väntan på behandling. Ställ kostnaden för att utföra en höftledsoperation mot kostnaden för att någon är långtidssjukskriven i väntan på operation. Operationen kostar ungefär 100 000 kronor, en engångssumma som inte blir större för att man utför operationen något tidigare. Sjukskrivningen kostar 300 000 kronor om året, en kostnad som bara blir större ju längre patienten väntar.
Vårdgarantin är inget universalmedel för att lösa sjukvårdens organisationsproblem. Men att patienter med ett konstaterat vårdbehov får hjälp inom ett halvår är nog trots allt ett minimikrav. Att landsting som inte klarar av att uppfylla detta inte får del av kömiljarden är därför knappast ett problem. Landstingen i fråga borde faktiskt - dessutom - få betala kostnaden för patienternas sjukfrånvaro.
Kommentarer